Eiiih-ooooh!
Ja, det förra inlägget blev långt men det är värt varenda sekund av läsning vill jag lova. Ett litet tillägg bara. När vi skulle upp på en båt ville jag visa mig duktig, jag kunde gå upp själv med två väskor, en kamera och en vattenflaska. Halkade och slog i mitt ben nåt brutalt. 5 sekunder senare när jag satt mig ner på min plats hade jag fått århundradets bula på mitt knä, den börjar nu få en ytterst attraktiv blå-grön nyans. En bula på smalbenet började växa fram under kvällen, börjar även den anta samma vackra färg som den på mitt knä. Envis som en åsna, det är Elin i ett nötskal.
Mekong Delta. Epic fail.
Oj. Vilken inte alls trevlig tur vi hade till Mekong Delta. Vi bokade genom ett företag som heter AN travel. Inte bra.
Första dagen var väldigt turistig, vi var en stor grupp och det kändes ju inte direkt som att det var "the locals" man fick se, bara några Vietnameser som sjöng och ville ha betalt för det, typ. Allt var väldigt stressigt, gå hit, ta kort, åk vidare. Vår guide fixade i alla fall plats åt oss på ett homestay, inte riktigt som jag tänkt kanske, man trodde det skulle vara mer som hos en vanlig familj, nu var vi hos en kille som bodde med sin faster och farbror, de hade några extra rum och det satt en banderoll med AN travel skrivet på. Vi fick betala 100000 dong extra för det, men det var ändå en av höjdpunkterna på turen, vi bodde med tre andra från tour-gruppen, fick massa mat på kvällen, lagade våra egna pannkakor (eller nåt liknande det) och blev bjudna på ris-vin. Smakade typ whiskey, inte alls gott, men de envisades med att fylla på så fort glaset tömts. Joe skriker de när de skålar, sen är det bara att dricka och se glad ut.
På morgonen skulle killen visa oss runt på farmen. När vi frågade om det efter frukosten sa han att vi väntade på fotografen. En stund senare kom en kille på moped och skulle ta bilder på oss. Vi fick sitta och le med vår frukost, sitta och le vid en fontän, sen var det dags för trädgården. "Now you pretend you pick fruit like farmer". Så vi ställde oss vid träden och låtsades plocka frukt som farmarna. "Now you pretend you pick rice like farmer". "Now you pretend you look for worm. Like farmer". Det var guide-turen av trädgården. Reklam-bilder för företaget.
Dag två började bra med lite båttur och så, gruppen hade krympt eftersom vissa bara gör endagarstur och guiden var bra. Vid 12 hade vi lunch, sen började problemen. Vi som skulle på 3-dagarsturen blev placerade i en liten van, det var vi, ett tyskt par, en tjej från Canada och två tjeckiska tjejer. Det skulle egentligen "ingå" en engelsktalande guide, men vi fick förklarat att chaffisen skulle stanna vid ett berg där vi skulle upp och se solnedgången, sen skulle vi till vårt hotell. (Här hade vi redan blivit "blåsta" på en aktivitet, visserligen en krokodilfarm som jag inte ville till men vi hade ändå betalat för den). Chaffisen pratade ingen engelska, han körde ett tag och stannade sen vid ett berg. Han pekade på det och vi gick själva upp och hittade ett tempel. kollade runt lite, fanns ingen info på engelska och ingen vi kunde fråga, så vi trodde att vi skulle gå ner igen och bli körda till berget med solnedgång. Det ville inte chauffören. Han blev fly förbannad, smällde i bildörren och vägrade köra oss dit. Tjeckien-tjejerna ringde företaget men de sa att det var för farligt att gå upp på berget, sen la de på utan att förklara mer. Chauffören körde oss till hotellet, under högljudda protsester från tjeckien och tyskland.
När vi kom fram till hotellet tyckte de att vi skulle strejka genom att stanna i bussen. De började bråka med hotellpersonalen, som visserligen inte var så trevliga tillbaks men ändå inte hade nåt med det att göra. Chaffisen var fortfarande skitarg och höll på att köra iväg med oss, hem till oss och lämna oss i bussen, men alla utom tjeckien hoppade av. De åkte med en bit men tog sen sitt förnuft till fånga, man vet ju inte vad som kunde hänt dem annars. Hotellet hade inte fått info om att vi skulle vara så många så de hade inte plats för alla, därför fick några flytta till ett annat hotell. Vi fick bli kvar, och VEM bor på samma hotell, på samma våning, om inte allas vår KARI?! Finnen från KL. Hur stor är chansen? Vi gick och åt med han och hans flum-kompis från England och hade en kul kväll.
Imorse gick vi upp 6. Gruppen skulle delas i två, de som skulle till Kambodja och vi som skulle tillbaks till Saigon (vi och tyskland). Vi skulle få varsin guide, kl. 7 kom en kvinna och förklarade att det bara fanns en guide så vi fick åka med samma allihop. Vi åkte till en floating fish farm och ett väveri, två av fyra aktiviteter som stod på schemat. Detta varade i en timme, sen blev vi i Saigon-gruppen satta på en båt, utan utlovad guide, tillbaks till hamnen och sen från hotellet till en buss tillbaks som tog sex timmar. De spelade Vietnames-techno på högsta volym, jag satte på The Hives så högt jag kunde men hörde deras musik igenom lurarna ändå. Vi bad dem skruva ner volymen, de gjorde som vi bad med smyg-skruvade upp till samma volym efter 10 min igen. Snett framför mig hade jag en man som hela tiden vände sig om och stirrade på mig, när han inte var upptagen med att gräva in fingrarna i sina kinder, nypa till, plocka bort nåt och smula ner det på golvet. Inte konstigt att han hade gropig hy.
När vi kom tillbaks gick vi och klagade och krävde pengar tillbaks. Tyvärr var tyskland-tanten värsta mini-hitler och skrek massa, så de som jobbade där blev bara arga tillbaks och det var en väldig röra. Vi lite lugnare svenskar gick emellan och förklarade på ett lite trevligare sätt varför vi var missnöjda med turen. Vi ville ha 11 USD tillbaks men han erbjöd bara 6. När jag påpekat ännu en grej, att vi kom tillbaks 2 timmar tidigare än vad som stod i schemat, så belönade de oss med en extra dollar. Tyskland ville inte gå med på det och hotade att gå till polisen, vi blev trötta av en timmes tjat som ändå inte ledde nånvart så vi tog våra pengar och gick. Så, om ni nångång ska till Mekong Delta, lägg ner lite tid och arbete på det och fixa allt själva, om ni bestämt ska på tour så åk inte med AN travel, och ta reda på innan exakt hur programmet är, med tider och aktiviteter. Betala i efterhand om det är möjligt, då kan ni få tillbaka mer pengar om ni är missnöjda.
Vi bor på samma ställe som sist, har bokat buss vidare till Dalat imorn. Vi käkade på ett mysigt ställe som heter Sasa, sen tog vi en öl på ett ställe nära här, hade jättetrevligt tills jag råkade välta ut halva min öl på Camilla. Då gick vi hem. Hon hälsar att hennes ben tar dö på henne pga alla myggbett hon lyckas få. Vi sov under samma myggnät men jag slapp dem. Det är bra att sova med Camilla.
Upp om 7 timmar, sovdags!
Move on up
Mööööh. Ätit mat. Blev inte så mätt. Har packat inför imorn. Vill inte sova. Knorr.
Monkey forest i Ubud. Apa som fick för sig att klättra upp på min axel och chilla lite. Saknar Bali. Minus aporna.
Tick tack...
Jag har alldeles för lite att göra just nu. Ligger och planerar olika drömliv. Vilket av dem det än blir så ska jag vara bäst. Bäst, nöjdast, rockigast, awesomast (bra ord va?) Mitt liv ska vara min film och det är bara jag som bestämmer hur den ska vara. Nu ska jag dregla över lite balla tatueringar... Fin frisyr jag kommit på va förresten? Det är så jag ska se ut tills mitt hår växt ut lite... Frisörer har ju ingen känsla för längd alltså. 2 cm är inte lika med 1 dm. Särskilt inte när det gäller luggen.
Fejjan-bejjan
Fick precis ett mail från fb. "Here's some activity you may have missed on Facebook". 54 nya händelser. Skit-Vietnam. Hur ska jag kunna hålla mig i en månad? Återföreningen med Facebook kommer bli min julklapp i år.
Cu Chi tunnels
Ännu en turistdag avklarad. Imorse satte vi oss på en buss, en guide med knagglig engelska (som upprepade ALLT han sa 3 gånger) berättade lite om dagens mål, Cu Chi-tunnlarna. På vägen dit stannade vi för att, som vår guide sa, "use the happy house (toalett) and buy souvernirs from handicapped people, and take pictures, of the handicapped people". Det var alltså människor med skador från kemikalierna USA använde i kriget.
Framme vid tunnlarna fick vi gå och sätta oss och se en film om kriget och tunnlarna. Jag fick inte ut så mycket av det för vi kom mitt i filmen, sen började guiden berätta det som han förmodligen skulle sagt innan filmen. Det var ganska svårt att höra vad de sa också för de hade bomb-ljudeffekter lika högt som berättarrösten. Efter det fick vi gå runt och titta på olika hål i marken, det var massa folk så rätt svårt att komma fram och se ordentligt, och allt skulle gå väldigt snabbt eftersom det var så många där just idag. "Have a look, take your picture and then follow me to the next stop". De visade även lite olika fällor som hade använts där i skogen. Läskiga grejor. Efter en paus på skjutbanan (känns jättelogiskt att först berätta om ett hemskt krig som är en så stor del av landets historia och sen erbjuda folk att skjuta), fick vi äntligen krypa in i en tunnel. Det var sjuuuukt trångt, vi gick bara i typ 2 minuter, när man kom ut var man helt svettig och jättetrött i benen. Sista punkten på schemat var att sitta och äta nån knepig frukt/rot som ska vara väldigt nyttig. Jätteäcklig tyckte jag. På bussen hem satt jag och sov med öppen mun, dreglade lite och var flera gånger nära på att sova på min bussgrannes axel.
Har haft konstant huvudvärk under dagen, så nu har jag legat i sängen, lyssnat på p3-dokumentär och ätit choklad. Tänk vilken skillnad det kan göra! Camilla och Maria är på massage, jag var sugen MEN sparar pengar! Flink Elin. Hoppas de är tillbaks snart så vi kan äta. Åt nudlar med grönsaker och tofu förut, blev inte riktigt mätt.
Imorn åker vi till Makong Delta, tvivlar på internet där så det blir väl uppdatering här pååå... tisdag. Kanske. Efter den turen ska vi börja röra oss norrut. Tjaaaabbaaaa!
Sightseeing
Idag har vi turistat runt ordentligt i staden. Först gick vi till Ben Thanh Market, riktig turistmarknad, inget att ha såklart så det kan ni skippa om ni ska hit. Sen gick vi vidare till Revolutionary Museum, jag är inget fan av sådana ställen och eftersom vi inte hört något speciellt om det så stannade jag utanför medan de andra gick in och kikade (mhm, jag sparar pengar så gott jag kan!) Från muséet gick vi till Cathedral Notre-Dame, den var ganska liten och man kunde inte gå in. Utanför var det ett brudpar som fotograferades, inte bara av bröllopsfotografen själv utan även av typ 50 bleka turister som sprang efter med sina kameror i högsta hugg.
Fikapaus (okej, den kanske var lite onödig), sen gick vi till Independence Palace. Här har Vietnams regering suttit och tagit viktiga beslut fram till nåt år då det bombades, efter det har det bara varit visningar för allmänheten. Inte så jätteintressant, det stod inget utan man gick bara runt och kikade i olika rum.
Efter det var det dags för dagens höjdpunkt, War Remnants Museum. Jag har alltid haft lite svårt för museum eftersom jag inte riktigt kan tänka mig in att alla de där föremålen faktiskt använts och att allt det står om faktiskt har hänt. Alltså, jag vet ju om det, men jag kan inte tänka mig in i det, det där extra lilla steget som gör att jag blir facinerad av det. Det var väl ändå ganska intressant att gå runt och kolla på fotografier och läsa, kolla på gamla trånga burar som folk suttit i och läsa om olika tortyrmetoder som använts. Att människor kan vara så grymma.
Dagens sista mål var att hitta en rouge till mig. Både foundation och rouge är typ slut, men det är inte helt lätt att hitta något bra här. Asiaterna har ju fått för sig att brunt är fult, så affärerna är proppade med olika blekningspreparat, både för ansikte, ben, armar, t.o.m. armhålorna. I de flesta foundations har de proppat i ingredienser med blekande effekt, inte riktigt vad jag är ute efter. Gick runt i KL och letade efter nåt bra, fick hjälp av en expedit som smetade på en foundation på min hand. "Oh, this colour perfect for youuu!" Min hand var vit. "Ehm... maybe a bit darker?" Hittade en som funka efter ett tag, fast fortfarande blekare än min naturliga hudton. Rouge var ett ännu större problem. Alla asiatbrudar matchar sitt vita ansikte med rosa kinder. Eftersom jag är brun vill jag ha en lite rödare. Finns ingenstans. Ibland har jag hittat några som ser typ röd-bruna ut i asken, men direkt när det kommer på huden förvandlas den till knallrosa. Letade upp en Body Shop här i närheten, de brukar ju ha bra grejer, men tyvärr bara rosa där också. Jag sätter mitt hopp till Hanoi eller Bangkok, nånstans borde det väl finnas? Troligtvis inte. Hmpf.
Imorn blir det utflykt till Cu Chi-tunnlarna, blir ju spännande att krypa omkring där som Vietnameserna under kriget. Vi har även bokat en tur till Mekong Deltat, 3 dagar och 2 nätter. Jag minns inte riktigt vad det är man ser där, bara floating market, ett marknad på floden där alla åker runt i båtar. Blir säkert kul.
Har upptäckt att facebook är blockat här i Vietnam. Lite småsegt. Så, ni får helt enkelt hålla er uppdaterade här! Nu är det power nap, sen öl. Chopp!
p.s. vi har blivit experter på att gå över gatan här. Knallar över de mest trafikerade gatorna lika lugnt som lokalinvånarna själva. Vi har film på det men jag väljer att inte publicera den, vi vill ju inte oroa er där hemma ;) d.s.
Ho Chi Minh, inte mitt paradis
Ho Chi Minh. Här befinner vi oss nu. Det började med en taxichaufför som nästan började gråta (kanske han gjorde när han åkt iväg) för att han inte lyckades förklara för oss vad han menade med betalningen. Vi hade köpt biljett på flygplatsen, sen började han prata om nåt när vi kom fram, han sa "you no buy money" och lite annat konstigt, vi frågade om han ville ha mer pengar av oss men det var inte det han menade, så efter 5 min var han alldeles darrig på rösten och packade ur våra väskor ur bilen. Stackars gubbe.
Trafiken är det värsta jag varit med om och du riskerar verkligen livet varenda gång du går över gatan. Det finns inga trafikljus för gångare någonstans, så du får långsamt sick-sacka dig fram bland bilar och MILJONER mopeder. När du äntligen kommit över på andra sidan tror du att du kan andas ut, men blir det stopp i trafiken (vilket det blir typ jämt) så tar mopedisterna genvägen på trottoaren.
Vi satte oss på ett litet ställe och åt, sen promenerade vi till en marknad. Jag är helt slut, jag gillar inte alls storstäder och den här är väldigt intensiv. Alla fordon, människor, lukter, ljud och ljus, folk som drar i dig för att du ska köpa nåt, äta på deras restaurang eller skänka pengar, det blir kaos och jag drömmer mig bort. Bort, till högaberget en tidig vårmorgon när solen fortfarande står lågt, dimman kryper längs marken och det enda du hör är fåglarna och dina egna andetag när du går där på stigen alldeles ensam. Underbart.
Imorn blir det en liten tour i staden, vi ska gå till ett känt museum om Vietnamkriget och Independence Palace, och sen lite annat trevligt som vi kanske stöter på. Hoppas jag får ett bättre intryck av stället imorgon, för just nu tycker jag inte om det nånstans. Jag toppar det hela med en urinvägsinfektion såhär lagom nu när lössen äntligen försvunnit. Varför kan jag inte få normala sjukdomar som förkylning här borta? Facebook funkar inte heller. Alltså, jag kommer dööööö. Nu ska jag kollapsa i sängen. Den hårda sängen. Ren är den i alla fall.
Släpp mig
Jag har med största sannolikhet gått ner 20 kg inatt pga extrema svettningar. Pucko-brud. Ska hålla laxeringsmedel i hennes kaffe.
Dagen bjuder påå... Ingen aning. Skitstad. Ska nog gå till Central Market och kolla vad det kostar att klippa sig, mitt hår är olidligt tjockt just nu, skulle vara skönt att bli av med lite.
Spöken från förr. Det var inte såhär jag tänkt mig att det skulle bli. Jag måste vidare.
Lyxboende i Manila.
Återigen på Explorer Guesthouse i KL. Känns som hemma. De kände igen oss med en gång när vi kom. Idag gick vi upp tidigt och åkte till Vietnams ambassad för att fixa visum. Mycket dyrare än jag trott, så jag får väl hålla i pengarna lite där. Är ju inte så väldigt rik längre. Trots det bodde vi på värsta lyxhotellet sista natten i Manila, haha. Vi hade lite pengar kvar, kändes inte som att det var värt att växla, men tillräckligt för att kunna spendera lite. Hostelet där vi tänkt bo på först var fullt, så när vi gick för att leta efter ett annat fick vi den briljanta idén : Hotell! Vi letade upp ett med massa vakter och butlers och man gick igenom en säkerhetskontroll när man gick in. Vi kände oss lite udda när vi klampade in med svettiga kläder, flip flops och skitna ryggsäckar, alla kostymnissar som satt i lobbyn och rökte cigarr stirrade på oss. Vi frågade vad det kostade för en natt, liiite för dyrt för oss så vi smet skrattande ut och siktade på ett näääästan lika fint hotell. Då ropade en av vakterna efter oss, och så kom managern och erbjöd oss rabatt på två dubbelrum. Som hittat! De visade oss in, vi fik sitta ner och dricka välkomstdrink, det gick förbi några uppklädda transor utanför som började vinka på oss (det var nåt slags konstigt firande i Manila den dagen så det var massa uppklädda transor överallt), så vi vinkade tillbaka och de ställde sig och började åma sig och kasta slängkyssar, då kom en av vakterna utaför och körde bort dem, haha.
När vi kom upp till våra rum blev vi typ som Julia Roberts i Pretty Woman. Vi skrek, sprang och slängde oss i de enorma sängarna (med 3 UNDERBART sköna kuddar), kollade alla skåp, packade upp varenda förpackning tvål och grejs i badrummet, sprang och kollade in varandras rum och kunde inte fatta att VI skulle bo på ett sånt fint ställe. Vi bodde högt upp, 20e våningen, med utsikt över staden. På 6e våningen fanns en pool och ett gym (och en kackelacka, uh-oh!). Jag och Camilla spenderade 2 timmar på ett spa, satan vad de tog i. Vi somnade runt 12, och klockan 5 nästa morgon var vi tvungna att gå upp. Hade varit perfekt med sovmorgon där. Butler-killarna hade hjälpt oss med vägbeskrivning till flygplatsen, fixade taxi och så åkte vi iväg. Kom dit tidigare än planerat, flygplatsen var stängd och vi fick lägga oss och sova på några hårda plaststolar bland 100 flugor utanför. Då längtade man allt tillbaka till sängen.
Som sagt, nu är vi här, på onsdag morgon ska vi hämta våra visum. Vi åker troligtvis till Vietnam på torsdag, just nu sitter vi och planerar vilken resväg som blir bäst; norr till söder eller tvärtom.
http://www.panpacific.com/en/manila/Overview.html?src=ppc_google_brand_manila_english_online&utm_source=google_tig&utm_medium=cpc&utm_campaign=google_brand_english_manila_2011_ppmanila&utm_content=online
Där hade vi det fanimej bra.
Bye bye Coron!
Coron-tiden lider mot sitt slut. Det har blivit mycket dykande för vattnet kryllar av gamla vrak från andra världskriget. Har gjort 5 vrakdyk, vi var inne i alla utom ett, och så har vi dykt i en jättevarm sjö. Vi har träffat många trevliga människor, så jag tycker att vistelsen här har varit fina fisken!
Blev lite öl igår. Ska flyga litet flygplan idag. Inte jättepepp. Meeen vad gör det om 100 år? Next stop - Manila. Sen tillbaks till elzkadeh KL. Love it.
Öde stränder
En svensk gubbe vi snackade med i Boracay sa att El Nido var överskattat. Inte alls. Okej, byn och stranden där vi bor är inte det vackraste, men öarna runtom är paradis. Igår åkte vi ut med båt, sen paddlade vi kajak till Big and Small Lagoon, två sjukt vackra laguner! Sånt man inte tror finns på riktigt. Snorklade runt där, åkte båt till lite andra fina stränder och hade en fin dag. Idag åkte vi på en annan tur som var väldigt spännande. Ut med båt som la till vid en stor klippvägg, det var vågor och vi fick ta på oss mask och snorkel och simma igenom ett litet hål i väggen för att komma till Secret beach, jättefin liten strand. Efter det var vi på lite fler fina stränder, sen fick vi snorkla oss förbi några klippor, återigen väldigt mycket vågor, till den allra finaste stranden, Hidden beach. ÅH vad fint det var! Som en dröm. Lite kenpigt när vi skulle tillbaka till båten bara, man fick simma för livet mot vågorna, fick massa vatten i snorkeln och var tvungen att andas lite ovanför ytan och då råkade jag cutta fötterna på några koraller. Ouch. Slutet gott, allting gott, det var en jättebra dag och småöarna här omkring är nåt av det finaste jag sett. Det var för övrigt på nån av öarna här som senaste svenska Robinson spelades in, en av killarna som guidade oss hade varit med och hjälpt till under inspelningarna.
Imorn blir det en helt annan båttur. En liten båt på stora havet i 8 timmar. Jag tackar mamma för åksjukepillrena och hoppas att det inte är alltför stora vågor imorn. Hon vi köpte biljetten av visste inte heller vad för slags mat de ska servera på båten imorn, så jag fick köpa en dyr ostmacka att ha som lunch. Införskaffar lite chips och annat nödvändit imorn. Klockan 8 på morgonen går båten så vi får vara redo för frukost 6 imorn. I förrgår gick det smidigt med frukosten, idag var det kaos. Det var 4 förvirrade killar som skulle sköta det hela och de hade ingen koll. Det värsta var notan som tog nästan 40 min att få ordning på. Först hade de räknat ihop allt fel, sen stod de i minst en kvart och försökte klura ut hur mycket växel vi skulle ha tillbaks (med miniräknare) tills de gav upp och hämtade en av tjejerna som jobbar här, och så fick hon lösa det.
Klockan är halv 10, det är kolsvart ute och jag ska SOVA! Försöka i alla fall. Strömmen ska vara på till 6 på morgonen men de stänger av den 2 på natten. 4 personer i ett litet instängt rum utan fläkt är lika med helvetet på jorden. Godnatt!
Blubbfisk
Dagens insikt : I mitt nästa liv vill jag bli en yellow boxfish. Inga konstigheter, bara vara söt fisk och simma omkring, göra mitt. Inget krångel. Människor är krångel. Pengar är krångel. Löss är krångel. Äckliga stekta grönsaker med nudlar/ris är krångel. Inga fasta punkter är krångel.
Sitter och känner igen mig i musik medan de andra är ute och hänger nånstans. Blev sjukt trött efter maten så jag gick tillbaka vårt boende, orkar inte med att prata med nån just nu, diskussionerna med migsjälv är nog. Det ska inte vara lätt, som Maria sa. Frågan är varför det ska vara krångligare än vad det behöver. Kanske dags att övergå till min nyinköpta anteckningsbok. Får se hur långt jag kommer innan tröttheten eller skrivkrampen segrar. Inte så långt skulle jag tro.
Undrar om du vet vilken röra du ställer till med i mitt huvud. Troligtvis inte.
Filippinerna
Skepp o'hoj, en flaska med saft! Nu är ni allt nyfikna på vad vi haft för oss sen sist. Har inte haft nån adapter här, och inte varit på nåt internetcafé, så bloggen har fått vila ett tag. Idag hittade jag äntligen en liten klump att stoppa i väggen så nu kan jag ladda datorn och, framförallt, min kära mp3!
Sist ni hörde nåt från oss skulle vi lämna KL. Länge sen. Det har hänt massa kul här i Fillipinerna, ska försöka göra en fin liten sammanfattning.
Vi började i Manila. Skitful stad. Åk inte dit om ni inte behöver. Där firade vi Jimmys födelsedag genom att gå och äta svindyr pizza. Tanken var att vi skulle ut efter det men alla var så trötta så vi gick och la oss. Från Manila åkte vi vidare till Boracay, ett trevligt ställe där vi stannade några dagar. Bodde på ett jättemysigt ställe på stranden, Angol Point. Små fina stugor och världens trevligaste ägare. Han bjöd Jimmy och Maria på öl och var allmänt mysig. I boracay blev det fest, mopedfärd till en fin strand, beachhäng, massage och parasailing. Rum 207, en egen liten historia som vi håller för oss själva. Kul hade vi i alla fall.
Efter Boracay åkte vi till en ö som heter Palawan. Vi började i Puerto Princesa, en liten stad där det inte finns så mycket att göra. Betalade sjukt överpris för att få komma till nästa ställe, Sabang. Där kollade vi in Underground River, en grotta som man åker båt i. Väldigt fint, fast hela guideturen kändes väldigt skådespelad. I Sabang fick vi veta att Puerto är enda staden på Palawan där man kan ta ut pengar, så det var inte så mycket annat att göra än att åka tillbaka och fixa cash. Därifrån tog vi oss, mycket billigare, till Port Barton. Där gjorde vi Island hopping. Fint, men inte värt att åka dit bara för det. Idag åkte vi till El Nido och nu sitter vi hör på vårat hostel och lyssnar på vågorna som slår mot stranden. Ingen jättefin stad kanske, men det är fint runtom, så imorn ska vi paddla kajak bland några öar, spana in big och small lagoon, kanske snorkla lite. Finfint.
På måndag tar sätter vi oss på en båt till Coron. Där är det skitbra dyk, jag längtar sjukt mycket efter att dyka så det kommer passa fint. Filippinerna är jättefint, folket hur trevliga somhelst. I jeepnyn (typ liten obekväm, öppen buss där de knör in 50 pers fast det bara får plats för 10) påväg hit blev alla engagerade i att få oss till rätt ställe, och gubben jag satt bredvid drog små skämt hela vägen. Jag fattade inte vad han sa men han blev glad när jag skrattade. Sen frågade han mig vad jag gillar för kött här, förklarade att jag är vegetarian (har gått tillbaks till veg-diet), sen lärde jag honom lite svenska. Han var väldigt duktig, jag skrev ner på en lapp, sen skrev han själv och försökte lära sig att stava rätt utan att titta.
Jag har för övrigt fått löss för första gången i mitt liv. Äckligt. Kliar satan, har köpt shampoo som jag hoppas hjälper snart för jag blir galen.
Nu ska jag duscha i våran assämsta dusch, sen blir det pizza och öl!
