Lyxboende i Manila.

Återigen på Explorer Guesthouse i KL. Känns som hemma. De kände igen oss med en gång när vi kom. Idag gick vi upp tidigt och åkte till Vietnams ambassad för att fixa visum. Mycket dyrare än jag trott, så jag får väl hålla i pengarna lite där. Är ju inte så väldigt rik längre. Trots det bodde vi på värsta lyxhotellet sista natten i Manila, haha. Vi hade lite pengar kvar, kändes inte som att det var värt att växla, men tillräckligt för att kunna spendera lite. Hostelet där vi tänkt bo på först var fullt, så när vi gick för att leta efter ett annat fick vi den briljanta idén : Hotell! Vi letade upp ett med massa vakter och butlers och man gick igenom en säkerhetskontroll när man gick in. Vi kände oss lite udda när vi klampade in med svettiga kläder, flip flops och skitna ryggsäckar, alla kostymnissar som satt i lobbyn och rökte cigarr stirrade på oss. Vi frågade vad det kostade för en natt, liiite för dyrt för oss så vi smet skrattande ut och siktade på ett näääästan lika fint hotell. Då ropade en av vakterna efter oss, och så kom managern och erbjöd oss rabatt på två dubbelrum. Som hittat! De visade oss in, vi fik sitta ner och dricka välkomstdrink, det gick förbi några uppklädda transor utanför som började vinka på oss (det var nåt slags konstigt firande i Manila den dagen så det var massa uppklädda transor överallt), så vi vinkade tillbaka och de ställde sig och började åma sig och kasta slängkyssar, då kom en av vakterna utaför och körde bort dem, haha.

När vi kom upp till våra rum blev vi typ som Julia Roberts i Pretty Woman. Vi skrek, sprang och slängde oss i de enorma sängarna (med 3 UNDERBART sköna kuddar), kollade alla skåp, packade upp varenda förpackning tvål och grejs i badrummet, sprang och kollade in varandras rum och kunde inte fatta att VI skulle bo på ett sånt fint ställe. Vi bodde högt upp, 20e våningen, med utsikt över staden. På 6e våningen fanns en pool och ett gym (och en kackelacka, uh-oh!). Jag och Camilla spenderade 2 timmar på ett spa, satan vad de tog i. Vi somnade runt 12, och klockan 5 nästa morgon var vi tvungna att gå upp. Hade varit perfekt med sovmorgon där. Butler-killarna hade hjälpt oss med vägbeskrivning till flygplatsen, fixade taxi och så åkte vi iväg. Kom dit tidigare än planerat, flygplatsen var stängd och vi fick lägga oss och sova på några hårda plaststolar bland 100 flugor utanför. Då längtade man allt tillbaka till sängen.

Som sagt, nu är vi här, på onsdag morgon ska vi hämta våra visum. Vi åker troligtvis till Vietnam på torsdag, just nu sitter vi och planerar vilken resväg som blir bäst; norr till söder eller tvärtom.

http://www.panpacific.com/en/manila/Overview.html?src=ppc_google_brand_manila_english_online&utm_source=google_tig&utm_medium=cpc&utm_campaign=google_brand_english_manila_2011_ppmanila&utm_content=online

Där hade vi det fanimej bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0