mitt liv som kurtfrid

Första dagen var väldigt turistig, vi var en stor grupp och det kändes ju inte direkt som att det var "the locals" man fick se, bara några Vietnameser som sjöng och ville ha betalt för det, typ. Allt var väldigt stressigt, gå hit, ta kort, åk vidare. Vår guide fixade i alla fall plats åt oss på ett homestay, inte riktigt som jag tänkt kanske, man trodde det skulle vara mer som hos en vanlig familj, nu var vi hos en kille som bodde med sin faster och farbror, de hade några extra rum och det satt en banderoll med AN travel skrivet på. Vi fick betala 100000 dong extra för det, men det var ändå en av höjdpunkterna på turen, vi bodde med tre andra från tour-gruppen, fick massa mat på kvällen, lagade våra egna pannkakor (eller nåt liknande det) och blev bjudna på ris-vin. Smakade typ whiskey, inte alls gott, men de envisades med att fylla på så fort glaset tömts. Joe skriker de när de skålar, sen är det bara att dricka och se glad ut.

På morgonen skulle killen visa oss runt på farmen. När vi frågade om det efter frukosten sa han att vi väntade på fotografen. En stund senare kom en kille på moped och skulle ta bilder på oss. Vi fick sitta och le med vår frukost, sitta och le vid en fontän, sen var det dags för trädgården. "Now you pretend you pick fruit like farmer". Så vi ställde oss vid träden och låtsades plocka frukt som farmarna. "Now you pretend you pick rice like farmer". "Now you pretend you look for worm. Like farmer". Det var guide-turen av trädgården. Reklam-bilder för företaget.

Dag två började bra med lite båttur och så, gruppen hade krympt eftersom vissa bara gör endagarstur och guiden var bra. Vid 12 hade vi lunch, sen började problemen. Vi som skulle på 3-dagarsturen blev placerade i en liten van, det var vi, ett tyskt par, en tjej från Canada och två tjeckiska tjejer. Det skulle egentligen "ingå" en engelsktalande guide, men vi fick förklarat att chaffisen skulle stanna vid ett berg där vi skulle upp och se solnedgången, sen skulle vi till vårt hotell. (Här hade vi redan blivit "blåsta" på en aktivitet, visserligen en krokodilfarm som jag inte ville till men vi hade ändå betalat för den). Chaffisen pratade ingen engelska, han körde ett tag och stannade sen vid ett berg. Han pekade på det och vi gick själva upp och hittade ett tempel. kollade runt lite, fanns ingen info på engelska och ingen vi kunde fråga, så vi trodde att vi skulle gå ner igen och bli körda till berget med solnedgång. Det ville inte chauffören. Han blev fly förbannad, smällde i bildörren och vägrade köra oss dit. Tjeckien-tjejerna ringde företaget men de sa att det var för farligt att gå upp på berget, sen la de på utan att förklara mer. Chauffören körde oss till hotellet, under högljudda protsester från tjeckien och tyskland.

När vi kom fram till hotellet tyckte de att vi skulle strejka genom att stanna i bussen. De började bråka med hotellpersonalen, som visserligen inte var så trevliga tillbaks men ändå inte hade nåt med det att göra. Chaffisen var fortfarande skitarg och höll på att köra iväg med oss, hem till oss och lämna oss i bussen, men alla utom tjeckien hoppade av. De åkte med en bit men tog sen sitt förnuft till fånga, man vet ju inte vad som kunde hänt dem annars. Hotellet hade inte fått info om att vi skulle vara så många så de hade inte plats för alla, därför fick några flytta till ett annat hotell. Vi fick bli kvar, och VEM bor på samma hotell, på samma våning, om inte allas vår KARI?! Finnen från KL. Hur stor är chansen? Vi gick och åt med han och hans flum-kompis från England och hade en kul kväll.

Imorse gick vi upp 6. Gruppen skulle delas i två, de som skulle till Kambodja och vi som skulle tillbaks till Saigon (vi och tyskland). Vi skulle få varsin guide, kl. 7 kom en kvinna och förklarade att det bara fanns en guide så vi fick åka med samma allihop. Vi åkte till en floating fish farm och ett väveri, två av fyra aktiviteter som stod på schemat. Detta varade i en timme, sen blev vi i Saigon-gruppen satta på en båt, utan utlovad guide, tillbaks till hamnen och sen från hotellet till en buss tillbaks som tog sex timmar. De spelade Vietnames-techno på högsta volym, jag satte på The Hives så högt jag kunde men hörde deras musik igenom lurarna ändå. Vi bad dem skruva ner volymen, de gjorde som vi bad med smyg-skruvade upp till samma volym efter 10 min igen. Snett framför mig hade jag en man som hela tiden vände sig om och stirrade på mig, när han inte var upptagen med att gräva in fingrarna i sina kinder, nypa till, plocka bort nåt och smula ner det på golvet. Inte konstigt att han hade gropig hy.

När vi kom tillbaks gick vi och klagade och krävde pengar tillbaks. Tyvärr var tyskland-tanten värsta mini-hitler och skrek massa, så de som jobbade där blev bara arga tillbaks och det var en väldig röra. Vi lite lugnare svenskar gick emellan och förklarade på ett lite trevligare sätt varför vi var missnöjda med turen. Vi ville ha 11 USD tillbaks men han erbjöd bara 6. När jag påpekat ännu en grej, att vi kom tillbaks 2 timmar tidigare än vad som stod i schemat, så belönade de oss med en extra dollar. Tyskland ville inte gå med på det och hotade att gå till polisen, vi blev trötta av en timmes tjat som ändå inte ledde nånvart så vi tog våra pengar och gick. Så, om ni nångång ska till Mekong Delta, lägg ner lite tid och arbete på det och fixa allt själva, om ni bestämt ska på tour så åk inte med AN travel, och ta reda på innan exakt hur programmet är, med tider och aktiviteter. Betala i efterhand om det är möjligt, då kan ni få tillbaka mer pengar om ni är missnöjda.

Vi bor på samma ställe som sist, har bokat buss vidare till Dalat imorn. Vi käkade på ett mysigt ställe som heter Sasa, sen tog vi en öl på ett ställe nära här, hade jättetrevligt tills jag råkade välta ut halva min öl på Camilla. Då gick vi hem. Hon hälsar att hennes ben tar dö på henne pga alla myggbett hon lyckas få. Vi sov under samma myggnät men jag slapp dem. Det är bra att sova med Camilla.

Upp om 7 timmar, sovdags!