Mauritius!
Huvudattraktionen där är en stor nationalpark, Black River Gorges National Park. Det ska vara hur fint som helst och vi fixade taxi för att ta oss dit. Det är ett av dem vanligaste sätten att ta sig runt om du inte har bil, många hyr en taxi en heldag som får ta en runt till olika platser. När vi kom fram visade det sig att floden hade svämmat över pga allt regn, så det var stängt. Vår chaffis tog oss runt på lite andra grejer ändå så det blev bra tillslut.
Vår sista heldag åkte vi till stranden i grannstaden Le Morne. Vi fick numret till vår chaffis och bestämde att han skulle hämta oss vid 17-tiden. Vi hade en skön dag på stranden, brände oss lite och sånt som en ska. När det var dags att åka hemåt ringde vi taxin. Och ringde. Och ringde. Och ringde igen. Och ringde typ 10 ggr tills vi insåg att han inte skulle svara. Det fanns några andra chaufförer där men alla var upptagna. Tillslut var det en som sa att det fanns ett taxi stand en bit bort så det var bara att ta väskorna och börja vandra. Sarah hade trampat på en korall så det gick inte såfort. Vi kom i alla falll fram och hittade en gubbe som körde hem oss för lite mer än vad det borde kosta, våra förhandlingsskills behöver slipas på.
Sista tre dagarna spenderades på norra delen av ön, där bodde vi i Trou aux Biches. Jag hade varit förkyld hela resan så vi hade inte bokat in dykning eller nåt sånt, så allt var fullbokat när vi väl kom dit och jag hade blivit frisk. Det fanns ändå en fin strand rätt nedanför vårt boende där vi la oss för att hålla igång de fint rödbrända fläckarna på våra kroppar. Det kom fram flera gubbar som ville sälja in båtturer men vi kände att det mest var lur alltihopa. Efter ett tag kom det fram en kille som sa att han inte alls ville störa, han skulle bara lämna sitt kort, sen började han prata. Och slutade aldrig. Jag har nog aldrig träffat någon som pratar så mycket som han. Vår nye vän Sandy. Jag låtsades sova större delen av tiden men tillslut lyckades han få med mig i samtalet också och han kom och satte sig hos oss och berättade om vad han håller på med. Vilket är typ allt. Just nu är han mest guide. Vi hade inte sett så väldigt mycket av ön och var väl lite uttråkade, så tillslut gick vi med på att hänga med honom resten av dagen. Han tog oss till en jättefin strand där vi chillade och drack öl, sen körde han hem oss och på kvällen åkte vi till en mysig lokal restaurang, där han såklart kände ägaren för han känner typ alla på hela Mauritius. Det var jättegod mat och vi bestämde oss för att åka med på en heldag med honom dagen efter.
Han hämtade upp oss dagen efter och körde oss runt typ halva ön och visade massa sjukt fina stränder, och byn Grand Baie där han bor hos sina föräldrar och där dem har en restaurang (för det har han såklart också en). Sen åkte vi till en strand där vi hoppade på en speedboat som tog oss ut till en ganska turistproppad men jättefin ö. Vi promenerade runt, körde lite parasailing (och fick extra lång tid för att han, surprise, känner chefen). Efter en timme kom båten och hämtade oss och tog oss till en annan ö där vi åt massa god mat. För att göra allt lite extra speciellt satte han ut bordet och stolarna i vattnet så vi kunde sitta där och käka. När vi käkat klart gick vi en promenad till en annan del av ön där vi låg på stranden en stund innan båten kom och körde oss tillbaka där vi hade hoppat på, och Sandy körde oss till hotellet för att vi skulle få duscha och vila lite. När det blev kväll kom han tillbaka och tog oss till en indisk restaurang (som han hade varit med och startat och där han även hade en egen drink som han kommit på). Det var sjukt gott men ganska starkt. Det var ändå skönt att vi hade honom med för han hjälpte till att beställa mat som min mage kunde klara av (även om den varit helt kass sen sekunden jag satte min fot på Mauritius). Han ville egentligen ta med oss ut till en bar men alla tre var helt slut så han körde hem oss.
Nästa dag kom han återigen och hämtade upp oss för att ta oss ut på en ny båttur som skulle till en annan ö. Hans mamma är väldigt sjuk och denna dagen var hon extra dålig så han var sjukt stressad för han ville verkligen åka med oss på båten, men hans mamma behövde åka till sjukhuset. Han lyckades ändå lösa det så en vän kunde ta hans mamma dit och han kunde åka med oss. Det var en katamaran som körde ut på det lite småstormiga havet. Tyvärr var det för blåsigt för att kunna åka till ön, men vi åkte ut till en annan, där vi inte kunde gå iland men som ändå var väldigt fin att titta på från båten. Senare åkte vi vidare till en strand som vi la till utanför. Sandy hade tatt med sitt fiskespö som han gjort själv av en bambupinne och lite fiskelina, och fixade extramat till mig och Sarah, en lyx som de andra inte fick ta del av, hehe. Jag har ju börjat äta fisk nu för resan och jag är väldigt glad för det, hade varit helt omöjligt att få i sig mat annars.
Det blev en heldag på båten med mat, dricka och skön musik. En ur crewet hette Alvin, han tyckte inte det var ett så värst coolt namn och blev inte gladare av att jag sa att min mamma har en katt som heter Alvin. Sandy pratade som vanligt med alla (nämnde jag att han hade jobbat på båten?) och han bjöd med tre tjejer som jobbar i Dubai att komma ut och äta med oss på kvällen. Han kom och hämtade upp oss och sen dem och så åkte vi till restaurangen vi varit på första kvällen och beställde in massa olika roliga grejer som vi tryckte i oss.
Sandy är en väldigt speciell person som aldrig är tyst och är en mångsysslare utan dess like. Vi vet inte om allt han berättade var sant eller om han är lite halvmytoman, men det märks att han har sjukt mycket på gång och inte kan sitta still en sekund. Efter vår andra kväll åkte han och sov på stranden en timme innan han skulle åka till marknaden klockan ett på natten för att hjälpa sin pappa. Även om han kunde bli lite för mycket ibland så är vi sjukt glada att vi litade på honom och hängde med på alla turer runt på ön. Vi fick ofta billigare pris för båtturer och sånt än andra eftersom han känner alla, och vi var dem enda som hade en guide med oss hela tiden, alla andra guider bara släppte av sina kunder och hämtade upp dem sen när dem kom tillbaka. Vi fick pröva jättegod och billig mat på ställen dit inga turister gick och vi kände att vi fick uppleva och lära oss om det riktiga Mauritius. Vi betalade för båtar och aktiviteter, lite för bil som han hyrde och bensin, annars tog han inte ut någon avgift för sin service trots att han var med oss nästan hela tiden i tre dagar. Han sa att om ni är nöjda med vad jag gör för er så kan ni ge mig den dricks ni tycker jag är värd. Det var även han som fick oss att inse vilket härligt, vänligt och ärligt folk mauritierna är. T ex när jag trodde att jag glömt mina solglasögon på parasailing-plattformen. Sandy ringde dem och alla blev jättestressade och letade runt, de ringde tillbaka och var förtvivlade över att dem inte hittade dem, chefen åkte dit för att leta. Tills jag hittade dem i mina skor och fick jättedåligt samvete.
Det var väldigt tråkigt att åka därifrån idag och vi känner båda att vi måste åka tillbaka nångång. Då har vi även en vän där som välkomnar oss med öppna armar och mer än gärna tar oss runt och visar oss allt som är värt att se.
Imorn är det dags att åka till en av resans höjdpunkter - Tofo! Massa dykning, det blir bra!
Har tyvärr inte haft tid att fixa några fler bilder än, photoshop vill inte funka för tillfället och min dator bara hänger sig, så ni får vänta!
Maputo
Vi kom fram! Mina incheckningsproblem förföljde mig till Landvetter, det tog en stund men tillslut lyckades dem få med mig på planet.
Turen Frankfurt – Johannesburg var den längsta, min näsa bestämde sig för att vara jättejobbig och bunkrade upp med massa snor så jag inte kunde andas och öronen verkade slå lock permanent. Jaja, en kan ju fördriva tiden med film! Hittade till min lycka ”La la land” i filmlistan, som jag längtat efter se den! Försökte plugga i hörlurarna. Gick inte. Jag hade fått den platsen i planet där det tidigare suttit nån idiot som pillat in nåt i det ena uttaget (det är ju två såna piggar på flygplanslurarna). Så jag kunde inte få något ljud. Efter ett tag listade Sarah ut att en kunde som böja undan ena piggen och bara ha i den andra. Det blev ljud, men bara i den vänstra luren tyvärr. Inte så najs när en ska se musikal. Kollade lite serier innan min täta näsa gjorde mig så utmattad så jag däckade och sov hela natten.
Runt kl.11 idag landade vi äntligen i Moçambique. Vi hade tagit reda på att en kan söka visum på plats (efter massa panikgooglande när vi några dagar innan avfärd insåg att vi behövde visum). Vi hade planerat att stanna här i Maputo två dagar och sen flyga till Mauritius för en vecka, och så tillbaka. Till det behövdes ett multiple entry visa, som det tydligen inte alls går att ansöka om på plats. Så vi fick betala för ett vanligt 30-dagars visum för våra två första dagar, och så får vi skaffa nytt när vi kommer tillbaka. Jag hade kunnat vara okej med det, mer okej i alla fall, om det inte varit för den sjukt dryga och tröga personalen på flygplatsen. Tog typ 30 minuter att göra något som kunde gått på två. Mesta tiden var att stå och vänta utan att veta vad som hände och ingen som gjorde något. Ena tanten satt och himlade så intensivt med ögonen åt oss att hon tillslut fick huvudvärk och satte sig med handen för ansiktet i några minuter. Tills hon återgick till att göra ingenting.
Vi hittade en taxi som överprisade oss för att ta oss till vårt boende, vi var inte på humör att diskutera och han var i alla fall trevlig och glad. Det var inga megasummor han fick ut extra heller. Typ 12 spänn.
Första intrycket vart ju inte topp, det var mycket rop efter oss när vi gick ute på gatorna och vi kände först att vi mest bara ville stanna inne tills vi ska vidare härifrån. Vi hittade ett trevligare område senare på dagen dock, där sprang det runt massa påfåglar på gatorna och vi fann världens finaste restaurang som vägde upp för resten av dagen! Vi ska gå dit och hänga imorgon.
Klockan är 21.15, vi har kollat film och chillat ett tag, nu äre nog läggdags. Natta!
It's time for Africa!
För ungeför 1,5 vecka sen åkte jag på en förkylning. Den var nästan helt borta tills jag vaknade och mådde dåligt igår och senare under dagen fick världens megafeber. Tror att Gud (eller vem det nu är som administrerar karmakontot) har blandat ihop mig med någon annan för jag känner att ganska mycket går emot mig just nu. Anyways, några alvedon och en silvergrogg senare (det vet ni inte vad det är, om nån är nyfiken så googla), så var jag pigg och feberfri och vi kunde åka in till stan för lite hejdå-boule och dart (som jag vann) med KÄRA vänner! Kul.
När vi var påväg hem fick Sarah mail om att hon kunde checka in på flyget. Jag fick inte. Gick in på hemsidan för att checka in. Jag fick inte. Ringde Lufthansa, på en väldigt hackig linje, för att få checka in över telefon. Jag fick inte. Det var inte helt lätt att förstå vad tanten i andra ändan sa, men som jag uppfattade det så har jag blivit random utvald för nån säkerhetsgrej så jag kan bara checka in på flygplatsen. Dummaste jag hört i hela mitt 28-åriga liv! Så kan dem ju inte göra? Nu kommer ju inte jag och Sarah få sitta med varandra. Jag är en sov-dreglare, blir jättejobbigt för den som nu hamnar bredvid mig.
Förhoppningsvis kommer vi i alla fall fram till Maputo imorn, där har vi två dagar innan vi reser vidare till Mauritius! Efter en vecka åker vi tillbaka till Moçambique där det ska solas, badas och framförallt dykas! Efter tre veckor där kommer Sarah lämna mig, buu! Jag är några dagar till i Moçambique innan jag åka till Sydafrika. Inte helt kommit så långt i planeringen att jag vet vad som händer där, men förhoppningsvis blir det mer dykning och några dagars safari i Krugerparken. Ska bara lyckas hitta nåt som inte kostar 20000 per natt först.
Nästa uppdatering kommer förhoppningsvis från Maputo. Tchau!
