mitt liv som kurtfrid

Jag har kommit igång med dykningen igen! Ja, jag vet ju inte om jag någonsin varit igång med den... Men det vart ju endel på asienresan när vi tog det. Efter det har det varit väldigt stilla på den fronten. Nu har jag fått tummen ur i alla fall och i helgen gick jag kurs för torrdräkt. Jag var sjukt nervös innan men när vi väl var igång så gick det bra. Vi fick träna på att snurra runt och komma rätt ifall man får luft i fötterna och hamnar upponer, och att koppla i och ur luftslangen till dräkten under vatten. Sen övade vi på att få till riktig buoyancy (att man ligger "neutralt" i vattnet och inte håller på och stiger eller sjunker), simmade genom lite ringar, och bara hade det kul! Jämfört med att dyka med våtdräkt så tycker jag torrdräkt är ganska svårt, men det är nog bara i början. Det är väldigt bökig utrustning, framförallt dräkten då. Men, det är sjukt skönt att inte frysa och jag blir inte kissnödig! Mina två största problem när jag dyker med våtdräkt. 

Jag har redan hyrt utrustning och anmält mig till nästa kurs, Advanced open water. Jag ska bli bäst. På fredag ska jag och Robin åka ut till Nemo, som dykställtet heter, och vara med på fredagsdyk. Sen ska vi troligtvis ta en dyk eller två på lördag, och förhoppningsvis några i veckan så att jag får tränat upp mig lite inför kursen. Lite läskigt att dyka utan en divemaster eller intruktör, men kul ändå! Robin är duktig så jag litar på honom.

Måste kissa, hej!

Bøøh. Sitter och googlar regler om uppsägning av lägenhet, intressant läsning. Mailade en fråga till en advokat. Känns sjukt vuxet. Borde kanske börja gå i kaval och pennkjol. Robin är sjuk så han sitter här och spelar tv-spel. Spännande sällskap. Det skulle vart ösregn idag men just nu skiner solen här utanför. Vill dock helst att skitvädret kommer nångång så det blir avklarat, vill inte ha det för dåligt i helgen. I helgen? Vad ska du göra då Elin? Jo, då ska jag ta min torrdräktskurs så jag kan dyka här! Det känns lite läskigt men jag tror det ska gå bra. Eller, det kommer ju gå bra, vad ska hända liksom? Att jag sjunker som en sten och inte lyckas komma upp och ingen märker att jag saknas förrän en vecka senare och då är det försent? Eh, nej. Hoppas jag inte... Nä, men det kommer inte hända. Jag som är så himla trevlig och glädjespridig, folk hade saknat mig efter 2 minuter.

Bla bla.

Nu har jag varit på ännu ett givande besök hos den fantastiska norska arbetsförmedlingen, NAV. Jag har aldrig varit på svenska arbetsförmedlingen, men att döma av folks kommentarer gissar jag att de ligger på ungefär samma nivå. Båda lägger ribban lågt.

Kommer dit, tar nummerlapp, ber till gud att jag inte ska behöva genomlida ännu ett möte med surgubben som jag ser sitter på sin plats och krossar drömmar, väntar... Har tur och kommer till en försiktig liten tjej som först tar det där jag-utgår-från-att-du-är-dum-i-huvet-och-inte-ens-försökt-kolla-nån-fakta-innan-snacket innan hon ger mig en ny kölapp till en gubbe i ett mötesrum. Okej, gött, mötesrum. Det känns seriöst liksom. Nu kanske jag kan få lite vettig hjälp för en gångs skull.

Inne i mötesrummet möts jag av ett snörvlande man som inte riktigt ser ut att fundera på självmord. Nej, han ser mer ut som att han redan köpt repet, hängt upp det hemma och väntar på att dagen ska va över så han kan gå hem och hänga sig. Alternativt tänker VARFÖR gick jag ens till jobbet idag när jag ändå ska dö? Typ så. Han stirrar på mig med trött blick ett tag innan han klämmer ur sig "ja... nå må du jo forklare litt for meg her hva jeg kan hjelpe deg med da...". Jag lägger fram mitt ärende, att jag vill söka om dagpengar och behöver lite hjälp att fylla ut blanketten och få hjälp med vilka dokument som ska skickas med. Han drar en suck och säger motvilligt att han kan ju visa mig lite på datorn vad som står på deras hemsida. Klickar runt en stund, mumlar nåt om hur oteknisk han är, visar mig lite fakta jag redan lyckats klura ut själv hemma. Jag ställer lite extrafrågor, speciellt en var JÄTTEJOBBIG, han lutade sig bakåt i stolen och drog en djup suck och gned handen i ansiktet och sa att åååh näää jag veeeet inteeee, det blir ju jättesvårt och rörigt, hmmm, jag har nog inget svar på det där alltså... det blir ju så svååååååååårt!


Jag är så... jag vet inte. Alltså, NAV, arbetsförmedlingen. De jobbar med att förmedla jobb. De, om några, borde väl veta exakt vad som förväntas av dem på sin arbetsplats. De jobbar med jobb! Hallå! Folk kommer dit, deppiga och eländiga för att de är arbetslösa och ber om hjälp. Det sista som behövs då är väl det här bemötandet? Kanske jag ska ta och börja jobba där? Jag lovar att jag hade kunnat ge vettigare svar än de jag fått när jag har varit där. Ge mig ett kontor, en dator och en telefon så kan jag göra exakt samma sak, fast bättre. Hire me, bitches!

Vad vi har FYNDAT idag! Har tänkt köpa tält och campingkök ganska länge, och eftersom vi inte hade nåt bättre för oss idag så åkte vi ut till XXL på Lagunen och kollade runt. Tur va la det då! Där hade de lagertömning och massa rea. Vi slog till och köpte tält och kök (som vi ändå hade bestämt oss för att köpa) och sparade 1500 spänn! Hallåååå eller. Så. Nu är det bara att dra ut och tälta. Robin köpte en billig sovsäck också. Woho!

Imorn ska det bli finväder, tror vi. Man vet ju aldrig nuförtiden. Om det blir det så ska vi gå Vidden. Woho!

Idag var jag så himla lat på jobbet. Eller liksom, jag tog det väldigt lugnt. Steve är på semester så det är jag, Tom och hans dotter Hilde (typ 30-isch år) som är där denna veckan. Det är kul! Alltså, Steve i all ära, men visst är han en buttergubbe som går runt och muttrar och svär. "KUKEN!" skrek han förra veckan. Tom sa nej men Steve och nickade menande mot mig. "Äh" sa Steve "hon är svensk, hon förstår inte." Han alltså.

Det enda jag fick gjort idag var att resa ur en hylla och måla ett rör. For reals. Alltså även om jag var seg så är jag förvånad över att jag inte gjorde mer. Ja, jag hjälpte till att hålla balansen på en stor glasruta som Tom körde in med trucken, men det tog ju 5 min. Jag får kompensera upp genom att vara hyperproduktiv imorgon.

Efter jobbet gick jag ännu en gång runt i Bergen på dilljakt. Den här gången behövde jag bara leta i 4 affärer.Den jag hittade fanns på Reindyrka, en typ eko-butik. Man fick en liten ask med typ 5-10 små dillkvistar för 40 kr. Så är det. Sen lagade jag och Robin nåt nytt och spännande, vegansk fish'n'chips! Vi var lite nervösa att det skulle börja brinna när vi friterade tofun med det fick bra. Jag tyckte det blev gott, Robin var inte så nöjd. Han gillade inte konsistensen på tofun, vilket är fullt förståeligt, den var ganska sladdrig. Själva tofun smakade inte heller så myckt, men paneringen vad god! Tydligen ska det gå att byta ut tofun mot halloumi, så vi provar det nästa gång. Sen borde vi kanske gjort egen remoulade istället för Mills "Ekte remoulade", men hallå, palla. Det är väl tillräckligt advanced som det är. Receptet kommer från den himla fantastiska sidan javligtgott.se. Nam.

Denna veckan har ju gått så himla fort då. Har insett att det går mycket snabbare när man faktiskt gör nåt efter jobbet. Denna veckan har Anna varit på besök i Bergen, så jag har hängt med henne endel, kewl!

I fredags, alltså igår, gjorde jag sista dagen på jobbet. Trodde jag i alla fall. Det visade sig att min chef hade lite dålig koll på när mitt kontrakt går ut så när jag skulle gå hem sa han "ja da snakkes vi på mandag da!". Och jag ba eeehhmm... Och han ba "Eller, når går kontrakten din ut? Eg hakke peiling" (Det betyder jag har ingen koll/jag vet inte. Bergenska är så charmigt). Och jag ba jaa alltså det går ju egentligen ut idag men behöver du hjälp nästa vecka? Det behöver han, så jag får jobba en vecka till! Tjohoj! Ringde Grete på bemanningsbyrån, hon är världens sötaste tant och blev så sjukt innerligt glad för min skull.

På kvällen gick vi till Ferdinande och åt hejdå-pizza med Olivia och Frida, och massa folk de känner. Sen gick vi vidare till Lisas hejdåfest. Mycket hejdå.

Oh, btw. Jag spontanpiercade mig lite också.