mitt liv som kurtfrid

På jobbet igår började jag tänka på Halloween, det vart ju en himlans lyckad tillställning förra året. Helt plötsligt blev jag megapepp och började skriva ner massa dekorationsidéer. Det kommer bli svårt att leva upp till förra årets standard, Tina satte ribban högt alltså. Jag ska göra mitt bästa i alla fall! SKapa fb-event är nåt av det roligaste jag vet, så för att folk inte ska hinna boka upp sig på annat, och för att jag inte kunde hålla mig längre, så gjorde jag Halloween 2014-eventet igår. En som kommer hittils. Jag. Jag undrar om folk låter bli att svara bara för att de vet hur frustrerad jag blir när de låter bli. Vilka vänner man har alltså.

Nu borde jag egentligen inte alls sitta här, utan borsta tänderna och gå till jobbet. Jag har blivit så odiciplinerad det sista! Helt värdelös på att hålla tider. Jaja, jag ska köpa nya byxor på jobbet i alla fall, DET ser jag fram emot! Använder samma hela tiden, känns lite tråkigt. Okej, de här är också vanliga svarta precis som de gamla, men de satt himlans skönt alltså!

Efter jobbet ska jag och Robin träna. Jag är jätteduktig säger han. En naturbegåvning! Ho, var väl det jag visste... ;) Ben och mage ska vi träna idag. Ben är min favorit, då känner jag mig så himla stark!

Sommaren är över, regnet och kylan har återvänt till Bergen. Det är helt okej. Såhär i början är ju hösten alltid charmig.

Robin har "grabbkväll" med Anton, så jag har lite myskväll för migsjälv (och med en alldeles för kärvänlig fluga som surrar runt mig). Har storstädat rummet, för första gången på några veckor, det känns göööööött! Gött är flött. Jag har ätit halloumi och grönsaker i pitabröd (liksom, hallå, dögott), och nu sitter jag här i min nybäddade säng, med tända ljus, en flaska rödvin, fin chillmusik och massa Italienbilder att redigera. Det var ett tag sen. Rödvinet som står här bredvid mig är för övrigt en favorit! (Fun fact, jag tyckte knappt om rödvin innan Italienresan. Nu kan jag inte leva utan det). Smarrigt värre, har snart intagit hela flaskan själv på bara 1,5 h. Oupsie! Är ändå tvungen att dricka upp det ikväll. Kollektivet har slarvat bort korköppnaren så jag var tvungen att ploppa ner korken i flaskan. Tror smaken kan bli lite tråkig om jag låter det stå. I alla fall så intalar jag mig det.

Här är vi alltså, jag och min partnet för denna kvällen (och flugan är säkert med på ett hörn). Det är ett ekologiskt vin från Italien, kostade 130 kr, hjettegott! Ingen megabra bild nej. Men det gör inget.

Som ni ser behöver jag ta en tur till frisören med svintofrillen. Måste vänta tills jag får pengar dock. Har levt på halv lön denna månaden, så nu har jag exakt 68 kr kvar att leva på till tisdag. Har köpt mat så jag i alla fall klarar mig till måndag så det är lugnt (hade dock inte klarat helgen utan Robins skattepengar, hehu).

Nu ska jag återgå till bilderna och minnena från Italienresan. Sålååång!

Idag är jag så himla trött. Det har varit en stressig dag på jobbet och jag känner i kroppen att jag börjar bli sjuk. När vi kom hem till Robin idag så sa han att jag kunde lägga mig och sova lite medan han fixar maten. När jag låg där i sängen och vilade så började jag tänka på det här med vänner och gemenskap.

Jag har bott i Norge lite till och från i 4 år nu. När jag allra först flyttade hit var det med Jacob och Agnes. Jag har haft många olika ”vänkretsar” genom åren, några norska men allra flest andra svenskar som flyttat hit. Vi har kommit från olika delar av Sverige, allt från Norrland till Skåne, men någonting har vi alla haft gemensamt och det är att vi flyttat från familj, släkt och barndomsvänner hemma i Sverige. Okej, det är ingen megalång flytt men det är ju ändå en bit bort. Vissa har stannat bara några månader, andra har blivit längre. Det är lätt att bli ”fast” här i fina Bergen och många som bara tänkt stanna en sommar blir här ett år. Oavsett hur länge man är här, så bildar man ett speciellt band till varandra, en djupare vänskap än vad jag upplevt förr (no offense, Sverigekompisar!) Man blir helt enkelt en stor, fin familj.

Jag har haft mina ups and downs under min tid här i Bergen, och jag vet inte om det beror på Norgeluften eller något annat men damn vad ofta jag har varit sjuk! Aldrig har jag känt mig ensam eller övergiven. Det spelar ingen roll om du är sjuk, skitledsen eller bara lite trött. Det finns alltid någon där med några tröstande ord, en kram, en flaska vin eller en påse nyponsoppa. Jag tycker det är så himla fint.

Jag vill bara säga tack, puss och kram på alla mina fina vänner jag träffat under mina år här. Ni är helt fantastiska!