Jag måste få säga

Fy fan. Fy jävla fan. Jag blir så stressad och uppgiven! Ligger här och läser artiklar och debattinlägg om klimatförändringarna. Och jag känner bara en sån otrolig stress över det. Fattar inte folk vafan som håller på att hända?! Alla vet det, alla tycker egentligen det är viktigt, men ingen säger ett jävla skit, och ingen gör nånting! Varför bryr sig inte ungdomar mer, förstår de inte att det här kommer påverka oss och våra barn och barnbarn? Det blir så pinsamt tydligt när jag går in på startsidan på blogg.se. Där finns det rekommenderade inlägg och bloggar. Vad finns där då? Vad är det vi unga vill läsa och inspireras av? Mode. Kläder, smink, platta magar, snygga rumpor och tomma skallar. Solsemestrar, amatörmodellbilder i motljus på stranden. Iphones, macbooks, märkesväskor. Dagens jävla outfits (min är en svettluktande tröja, gårdagens trosor och bakisrufs på skallen. Blir ni inspirerade?) Folk som "lever livet" i en storstad i USA, ni vet, de där som har "lyckats". Blog awards. Unga i farten, karriärklättrare, vår framtid. De som faktiskt har en unik möjlighet att påverka folk med sina ord. Varför skriver det inte om något som faktiskt gör nån jävla skillnad då? Visst, kanske de inspirerar någon att ta tag i träningen, följa sin dröm, ta steget. Men till vilken nytta? Såklart man ska ha drömmar, men vad drömmer vi om egentligen? Det där satans perfekta livet. Kul, men vet ni vad? Det spelar ingen roll i slutändan, allt det där kommer ändå försvinna. Er obryddhet hindrar kommande generationer att följa sina drömmar. Era barnbarn kommer ha störra problem än kläder och dyra klockor.

Jag känner att jag glider runt lite på olika ämnen och har lite svårt att hålla tråden, jag har bara så mycket jag vill få ut och allt kommer på en gång i en enda ordspya. Jag försöker igen.

Jag får ofta höra hur mina handlingar inte spelar nån roll. Vadå om jag är vegetarian, det gör ingen skillnad ändå, folk kommer ändå fortsätta äta kött. Vafan ska jag göra då?! Ska jag leva mitt liv på ett sätt som känns helt fel för mig bara för att jag inte kan få alla andra att göra likadant? Hur ska jag kunna leva med det? Miljön är jävligt viktig för mig (att jag ens ska behöva säga det, det borde vara en självklarhet för alla). Då kan jag ju lika gärna mörda nån då, för det hjälper inte att jag låter bli, även om det känns fel för mig så kommer det ändå alltid finnas andra som gör det. Dina val och handlingar kan påverka andra mer än du tror. Det var ju inte så att jag out of the blue kom på att jag skulle bli vegetarian, jag inspirerades av min pojkvän, och har nu även vidare (tror jag iaf) inspirerat min mamma som nu också slutat äta kött. Förhoppningsvis även fått andra att i alla fall tänka efter lite, kanske välja bort kött nån dag i veckan.

Moral. Ödmjuket. Respekt. Vart finns det?

Jag tror att många tycker jag är lite överdriven, med mitt "miljötjat". Det är ju faktiskt inte så jävla coolt att bry sig. Finns ju roligare grejer att göra. Roligare grejer att prata om. Måste ändå säga tyvärr folks, det är det här jag brinner för och jag kommer aldrig sluta bry mig. Jag ska tjata hål i huvudet på er, vara en såndär jobbig moralkärring. Suck it up.

http://www.dn.se/debatt/risken-for-klimatkatastrof-storre-an-vad-de-flesta-tror/

http://www.aftonbladet.se/debatt/article16207536.ab



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0