mitt liv som kurtfrid

Elin kan inte sova, Elin kan inte sova, fast hon borde sova, jättejättemycket. Nananananana. Mitt hår är jättelångt. Och jätteslitet. Och jättejätte. Det första jag ska göra när jag har jobbat min sista dag är att gå och klippa av skiten. Skönt. Fast jag kommer sakna det lite... Lite. Jag borde sovit för 49 minuter sedan. Blev fast i en dålig film på netflix och sen skulle jag tvätta håret. Vet inte om det är jag som inte förstår mig på netflixarn, men jag fick inte fram en enda serie jag ville se på. Jag hoppas saker ordnar upp sig snart, på ett bra sätt, så jag kan slappna av lite. Jag vet att saker och ting alltid löser sig, men jag blir stressad i alla fall. Som en liten stressvulkan i mig som bubblar och morrar och hotar med ett utbrott när som helst. Vissa dagar är man världens bästa. Andra dagar är man världens sämsta. Fast det är ju inte så, egentligen. Och alla vet det, men alla känner det, ändå. Jag vet inte vad den här texten blev riktigt. En hög utspottade ord i rättvänd ordning. Eller fel. Eller båda... Eller runstenen.