mitt liv som kurtfrid

Idag är en såndär bitter dag. Sov inte så länge, som vanligt. Fick ett utbrott på folket här hemma, som vanligt. Ni vet när man går och är irriterad och håller det inne, och tillslut blir det kortslutning för man orkar inte längre och så skriker man. Och skriker, tills det blir tyst. Lite så. Anledningen den här gången var, som så många gånger förr, det är söndag, toalettpappret har varit slut sen i fredags och folk har börjat använda hushållspapper istället. Jag blir liksom matt av tanken, det är som en elektrisk överladdning så när man ska explodera så blir det kortslutning. Man vill gapa och skrika och slå, men man har gjort det så många gånger förr så nu blir man bara uppgiven, och förstår ingenting, vad i mitt så barnsligt enkla budskap når inte fram? Har de redan glömt sist gång, när det blev totalstopp i toaletten?

En minut efter mitt utbrott på kollektivets fb-sida gick strömmen i huset. Den lilla luft som fanns kvar i mina lungor pyste ut och jag väntade på att den ansvarige skulle gå ner i snusk-källaren och fixa det. It didn't happen, jag gav upp och gick ner och fixade det. Fick inte igen dörren efter mig, och när den väl gått i lås fastnade nyckeln och jag stod där och ville dö lite.

Jag är hjettetrött, men ska samla lite krafter och gå för att köpa pommes. Pommes och film, det behöver denna hära nu. Sen ska jag till Tina och dricka smoothie. Det behöver denna hära också. Om jag orkar ta mig härifrån vill säga. Sängen är rätt skön idag.