mitt liv som kurtfrid

Idag, är den här lilla tjejen arg som ett bi. Och argare än det. Det har liksom byggts upp under hela dagen, sak på sak på sak, och när jag kom hem och fick se kaoset i köket, då orkade jag inte mer. Jag var så arg så jag skakade, det gjorde ont i hela kroppen, jag svettades och även om jag varit med om så mycket mer irriterande grejer än allt det jag är arg över nu, så har jag aldrig varit såhär arg, på det här sättet, förut. Jag är så trött, så less, och allt det här kommer med väldigt dålig tajming för jag har väldigt mycket jag tänker på just nu som drar mig ner. Jag är så trött, så trött, så trött. Mitt i allt det här kom Christian hem. Han städade undan lite på köket, fastän det inte var han som stökat ner. Han tog tag i mig och sa åt mig "Andas in. Andas ut". Och sen kom han och gav mig en Rema 1000-nyckelring, eftersom våran stående grej är att jag alltid tappar bort min nyckel. Jag är fortfarande lika arg men nu har jag lugnat ner mig lite. Tack för att det finns sånadär bra människor som med små gester kan få en att känna sig lite mindre värdelös och bitter.