Look everyone, it's the brownie man!
Idag hade jag mitt första möte med mannen, myten, legenden : Browniemannen! Jag har fått höra så mycket om denna man, vilket är väldigt intressant eftersom det enda som finns att säga om honom är att han kommer och säger "en brownie". Och köper en brownie. Trots detta var det som att jag kände honom. Han har en läskig, nästan lite galen stirrande blick, hår som spretar åt alla håll och en mörk stämma. Det roliga var att ingen behövde säga "det var browniemannen" utan det förstod jag såfort han levererat sin replik. En brownie.
Imorn flyttar jag till mitt nya kollektiv. Det innebär att jag måste packa. Jag var lite trött så jag tänkte att en öl kanske kunde ge lite energi. Det gjorde den inte. Närmare zombie-stadiet har jag inte varit på länge. Jag vill bara skjuta upp det tills imorn... Men jag måste... Okej, jag packar en väska idag, och när jag ändå är igång kanske jag orkar den andra också. Klockan 21 är det skype-date med Mike. Stackarn, går upp 6 på morgonen för att prata med mig, jag kommer väl slockna efter en kvart. Om någon skulle komma och ge mig massage nu... Alltså, jag vet inte vart jag skulle ta vägen. Det hade varit så skönt så det blivit obehagligt. Det hade för skönt för att kunna hantera på något sätt, känslorna hade inte fått plats i kroppen. Ungefär som när man är sådär trött, och kroppen är så tung så det nästan gör ont att ligga i sängen, jordens gravitation drar så hårt i dig att du trycks mot madrassen och det går inte att hantera. Lite som Peter i family guy när han tagit ecstasy:
Kommentarer
Trackback
