Universum
Jag, Camilla och Fredrik ska ha en slags kladdkake-konkurrans. Jag har tydligen erbjudit mig att göra den första. Imorn. Kom på det för en stund sen, och sitter nu och letar efter nåt bra recept. Måste gå och handla ingredienser snart, snark på det.
Jag har funderat på att gå över till mer vegansk kost (lugn mamma, jag ska läsa på om det så jag får i mig allt jag behöver). Kommer nog inte bli helvegan, inte till en början i alla fall. Får göra så gott jag kan. Blir nog ändå ägg i kladdkakan imorn, så snabbt hinner jag inte ställa om mig. Det som skulle göra det svårast för mig med veganlivet hade varit ost och choklad, två av de bästa sakerna jag vet. Samtidigt är det ju bara mig och mina behov det handlar om. Jag är inte vitkigare än världen.
Lästa i Illustrerad vetenskap (heja toalettläsning!) om en teori som lite kortfattat bygger på att det fanns ett universum före big bang, att allt är en slags cykel där universum når en punkt där det blir en ny big bang hela tiden, så allting går runt och återskapas hela tiden (jag läste snabbt och det är på norska så jag fick inte med mig så mycket detaljer men ungefär så var det om jag fick det hela rätt). Det är en väldigt deprimerande teori på det sättet att då känns det som att det inte är nån mening med nånting om det ändå kommer försvinna tillslut. Samtidigt gör jag mina val för att det känns bra för mig, och det är väl egentligen meningen med mitt liv, att leva det på ett sätt som känns rätt och bra för mig. Typ. Jag vill ju inte ligga på min dödsbädd och känna att jag varit en självisk och dålig människa. Det är ändå väldigt facinerande om den här teorin stämmer. Hur har alla tidigare universum sett ut. Har alla varit likadana, har det funnits människor där som levt som oss, med miljöförstöring och naturkatastrofer, och sen har allt försvunnit och återskapats och så går det ruuuunt ruuuunt... Eller är detta det enda universumet där det funnit människor? Har det funnits djur, hav, land... Liv? Tänk vad hemskt om teorin stämmer, och man på nåt sätt inser detta, att det blir ett faktum att såhär är det, att man vet det lika säkert som att jorden är rund. Hur hemsk är det inte att leva då, om man när tiden är inne vet att om exakt 10 år kommer det här ske, allt kommer försvinna, vi kommer dö. Många skulle nog ta livet av dig. Andra skulle fortsätta leva för att få uppleva det. Vad hada man själv gjort? Det kanske inte går så fort ändå, man kanske långsamt dör för att sånt vi behöver för att överleva försvinner, så att vi svälter ihjäl eller nånting. Vi kanske dör ut miljoner år innan det händer nåt. Jag tror det stod att allt försvinner i svarta hål så att det slut bara är gravitation och nåt mer kvar. Hur kan folk forska om sånt? Hur går det att ta reda på?
Okej. Kanske dags att fortsätta receptletandet innan det här blir alltför invecklat och man blir deprimerad.
Jag har funderat på att gå över till mer vegansk kost (lugn mamma, jag ska läsa på om det så jag får i mig allt jag behöver). Kommer nog inte bli helvegan, inte till en början i alla fall. Får göra så gott jag kan. Blir nog ändå ägg i kladdkakan imorn, så snabbt hinner jag inte ställa om mig. Det som skulle göra det svårast för mig med veganlivet hade varit ost och choklad, två av de bästa sakerna jag vet. Samtidigt är det ju bara mig och mina behov det handlar om. Jag är inte vitkigare än världen.
Lästa i Illustrerad vetenskap (heja toalettläsning!) om en teori som lite kortfattat bygger på att det fanns ett universum före big bang, att allt är en slags cykel där universum når en punkt där det blir en ny big bang hela tiden, så allting går runt och återskapas hela tiden (jag läste snabbt och det är på norska så jag fick inte med mig så mycket detaljer men ungefär så var det om jag fick det hela rätt). Det är en väldigt deprimerande teori på det sättet att då känns det som att det inte är nån mening med nånting om det ändå kommer försvinna tillslut. Samtidigt gör jag mina val för att det känns bra för mig, och det är väl egentligen meningen med mitt liv, att leva det på ett sätt som känns rätt och bra för mig. Typ. Jag vill ju inte ligga på min dödsbädd och känna att jag varit en självisk och dålig människa. Det är ändå väldigt facinerande om den här teorin stämmer. Hur har alla tidigare universum sett ut. Har alla varit likadana, har det funnits människor där som levt som oss, med miljöförstöring och naturkatastrofer, och sen har allt försvunnit och återskapats och så går det ruuuunt ruuuunt... Eller är detta det enda universumet där det funnit människor? Har det funnits djur, hav, land... Liv? Tänk vad hemskt om teorin stämmer, och man på nåt sätt inser detta, att det blir ett faktum att såhär är det, att man vet det lika säkert som att jorden är rund. Hur hemsk är det inte att leva då, om man när tiden är inne vet att om exakt 10 år kommer det här ske, allt kommer försvinna, vi kommer dö. Många skulle nog ta livet av dig. Andra skulle fortsätta leva för att få uppleva det. Vad hada man själv gjort? Det kanske inte går så fort ändå, man kanske långsamt dör för att sånt vi behöver för att överleva försvinner, så att vi svälter ihjäl eller nånting. Vi kanske dör ut miljoner år innan det händer nåt. Jag tror det stod att allt försvinner i svarta hål så att det slut bara är gravitation och nåt mer kvar. Hur kan folk forska om sånt? Hur går det att ta reda på?
Okej. Kanske dags att fortsätta receptletandet innan det här blir alltför invecklat och man blir deprimerad.
Kommentarer
Trackback
