Bioknus!
Imorn är det inte vilken dag som helst, det är ChessTirsdag! (För er oinvigda betyder det alltså gå två för en på bio om man har Chess, vilket typ alla utom jag har, så jag utnyttjar alla). Kan man gå på bio en tisdag, så går man på bio en tisdag. Den här gången ser vi ut att bli ett stort gäng, om allt klaffar. Man måste ju som var jämnt antal. Elin + Tina. Camilla + Fredrik. Efter att jag erbjudit mig att bjuda på popcorn, Christian + Alex. Madde + Fredriks komis som Fredrik inte frågat ännu. Allt det här har jag suttit och försökt planera ihop i en evighet, och jag har insett att det kanske inte är så konstigt att jag får magkatarr. Jag tar liksom åt mig problem som inte ens är mina, jag tar på mig allt ansvar för allting. Min hjärna går på högvarv för att planera en simpel biokväll. Vad än andra bestämmer så kommer jag fortfarande kunna gå, men ändå sitter jag och sliter mitt hår för att få ihop ekvationen så att alla som vill ska kunna gå. Tina tyckte jag skulle "landa planet" och slappna av lite. Jag kan inte. Jag kommer inte kunna släppa det här förrän alla sitter därinne på bion, nöjda och glada och njuter av filmen. Vet inte varför jag känner ett sånt ansvar, jag har ju knappt lust att se Spider-Man ens en gång!
Vart gick det snett undrar jag? Har jag alltid varit ett sånthär kontrollfreak? Jag som tycker att jag de senaste åren blivit en så relaxad och obrydd människa, hakuna matata, allt löser sig på nåt sätt. Har jag haft fel? På ytan kanske jag är cool, men djupt inne i mig sitter Plan-Kurtan med brillorna på sne, rödsprängda ögon och vitt, hysteriskt spretande hår och en röra med papper fyllda av kaos framför sig som han försöker organisera, medan en fläkt står en halvmeter bort och blåser med högsta styrka rätt i nyllet på honom. Ungefär så känns det i mig när det är oordning. Vad jobbigt. Jag vill vara en såndär sköning med mils avstånd till närmsta problem och jobbiga, onödiga tankar. Det är ju bara problem om jag väljer att se dem som det.
Känner att det är dags för lite Hunger Games, börjar bli spännande nu. Det innebär tandborstning och sminkborttagning innan jag kan lägga mig. Så tradigt det är! Sånt som får mig att sitta här och pladdra.
Vart gick det snett undrar jag? Har jag alltid varit ett sånthär kontrollfreak? Jag som tycker att jag de senaste åren blivit en så relaxad och obrydd människa, hakuna matata, allt löser sig på nåt sätt. Har jag haft fel? På ytan kanske jag är cool, men djupt inne i mig sitter Plan-Kurtan med brillorna på sne, rödsprängda ögon och vitt, hysteriskt spretande hår och en röra med papper fyllda av kaos framför sig som han försöker organisera, medan en fläkt står en halvmeter bort och blåser med högsta styrka rätt i nyllet på honom. Ungefär så känns det i mig när det är oordning. Vad jobbigt. Jag vill vara en såndär sköning med mils avstånd till närmsta problem och jobbiga, onödiga tankar. Det är ju bara problem om jag väljer att se dem som det.
Känner att det är dags för lite Hunger Games, börjar bli spännande nu. Det innebär tandborstning och sminkborttagning innan jag kan lägga mig. Så tradigt det är! Sånt som får mig att sitta här och pladdra.
Kommentarer
Postat av: camilla
Hahahah
Trackback