Funny little feeling
Inatt har jag suttit på ett tåg. Och det vart inte så kul. Kom fram till ett ösregnigt Bergen klockan 7 imorse. Gick hem, somnade. Sov till ett. Köpte mat, lagade mat, åt mat. Fick besök av Christian, vi kollade på program om fattiga människor och Live Aid, och på Soran Ismail, min fjärde gång. Finns att se på svtplay, pass på pass på!
Nu kollar jag Harry Potter och är rastlös. Blir nog inte mycket sömn inatt. Jag vill göra nåt med mitt liv. Och då kan man ju inte göra så mycket annat än att göra nåt åt det, faktiskt. Frågan är ju vart man kommer hamna tillslut. Vad man kommer göra. Vem man kommer göra allt med. Ibland vill man bara veta. Så man slipper slösa tid på allt annat. Men det kanske är meningen att man ska det med. Som att gå i skolan, ungefär. Det är så svårt. Ibland känns det som att man borde slå sig ner, att man har lekt klart, att man är färdig nu. Sen känns det som att det här är bara början. Jag är inte alls klar. Det är så mycket kvar.
Nu kollar jag Harry Potter och är rastlös. Blir nog inte mycket sömn inatt. Jag vill göra nåt med mitt liv. Och då kan man ju inte göra så mycket annat än att göra nåt åt det, faktiskt. Frågan är ju vart man kommer hamna tillslut. Vad man kommer göra. Vem man kommer göra allt med. Ibland vill man bara veta. Så man slipper slösa tid på allt annat. Men det kanske är meningen att man ska det med. Som att gå i skolan, ungefär. Det är så svårt. Ibland känns det som att man borde slå sig ner, att man har lekt klart, att man är färdig nu. Sen känns det som att det här är bara början. Jag är inte alls klar. Det är så mycket kvar.
Tänk hur man kan ändras, hur känslor ändras. Ibland är man sådär deppig och tänker att näe, nu kommer jag aldrig bli glad igen. Och så blir man det ändå. Hur kan man bli det? Man är ju jätteledsen. Varför går det över? Alltså, det är ju bra. Men det är konstigt. Och onödigt att vara ledsen, för man vet ju att man blir glad sen ändå. Men man kan inte hjälpa det. Och ibland blir man ledsen i förväg. För man vet att man kommer bli ledsen. Det är ju jättedumt. Folk kommer och går i ens liv. Och så blir man ledsen innan de ens försvunnit, för man vet att de kommer göra det. Så kan man ju inte göra. Då blir man aldrig glad.
Känslor är så ologiska.
Mitt nya favorithäng i väntans tider på Oslo S är deli de luca. De spelade denna sången båda gångerna jag var där nu, och tog mig tillbaka några år. Tänk, vad man varit med om. Klarat av, och inte klarat av.
Avslutningsvis, jag tror jag har dödat mitt kära bonzaiträd. Glömde vattna det innan jag åkte hem, glömde be Silje vattna det när jag var borta. Det ser jättedött ut. Christian var hoppfull och fick mig att vattna det, får se om det kan återuppstå.
Känslor är så ologiska.
Mitt nya favorithäng i väntans tider på Oslo S är deli de luca. De spelade denna sången båda gångerna jag var där nu, och tog mig tillbaka några år. Tänk, vad man varit med om. Klarat av, och inte klarat av.
Avslutningsvis, jag tror jag har dödat mitt kära bonzaiträd. Glömde vattna det innan jag åkte hem, glömde be Silje vattna det när jag var borta. Det ser jättedött ut. Christian var hoppfull och fick mig att vattna det, får se om det kan återuppstå.
Kommentarer
Trackback
