mitt liv som kurtfrid

Hej. Idag, regnar det i Bergen. Ska träffa Maria för att prata lite, om livet, och nyår. Jag känner att många har lite samma inställning som mig det här året, att man liksom inte är så noga med att fira. Alltså, hade jag haft nån, för att använda ett i tiden-uttryck, mastodontfest att gå på så hade det ju varit kul, men nu har jag inte det. Och det gör inte så mycket. Jag vet inte hur full-Elin kommer resonera när vi väl är där, men det får jag ta med henne. Hon kan vara lite svår att diskutera med ibland, så det bästa brukar vara att låta henne få som hon vill. Så får nykter-Elin ta smällen sen. Häh. Nyårslöften? Well, jag hade tre stycken förra året, eller detta året, hur man nu tänker. Jag tror inte jag klarade av ett enda. Det är kanske det som är grejen. Man borde nog inte lova sig själv så viktiga saker då.

Jag har packat upp. Jag har städat, sånär som på dammråttorna, de får leva ett tag till. Mitt bonzaiträd är fortfarande dött. Min hosta håller i sig. Ja, ungefär så är det. Inte så värst spännande. Mest massa svammel.

Jag behöver klippa mitt hår. Jag tror inte det kan bli så mycket längre än vad det är nu. När jag va liten sa min bästis Jennie att hon hade guld i sitt hår. Efter en kort inspektion kunde hon konstatera att min var nästan lika fint, fast inte riktigt. Mitt var bara silver. Tjejer och deras hår. Lite heligt är det.

Lovade mig själv igår att jag skulle träna lite idag. Yeeeeah... Ain't gonna happen. Det är inte en sån dag idag. Jag känner mig lite kreativ. På ett deppigt sätt, liksom. Fast bra. Tyvärr har jag ingen kamera. Och jag kan inte teckna. Och jag kan inte skriva sånger. Men man ska inte fokusera på det man inte kan. Jag får väl skriva en dikt.