mitt liv som kurtfrid

Vissa stunder känner jag "Elin, du är en sån himla fantastisk, bra och älskvärd människa". Senast igårkväll faktiskt, inte utav nån särskild anledning, jag bara kände så. Nu känner jag mig sjukt duktig också! Har precis varit ute och sprungit (måste ju som sagt använda mina nya dojjs). Det gick SKITBRA! Jag tänkte först att jag måste ju springa lika långt som förra gången. Sen när jag väl kämpat mig dit tänkte jag att nää Elin, lite till kan du.  Sen mötte jag en människa (jaa, Nossebro klockan 7 på morgonen, småstigarna är inte så vältrafikerade då. Inte mitt på dagen heller iof) ja och då kan man ju inte sluta, när nån ser. Så jag sprang och sprang och SPRANG jättelångt! Min kropp och knopp borde vara stolt över mig.

Nu har jag slutat svettas, så de är väl duschdags. Tjong medaljong, Elin är på språng (ja, hon kan rimma också)!