mitt liv som kurtfrid

Vilken dag alltså vaah. När jag stressade runt här innan jag skulle till jobbet så knackar det på dörren. Jag tänker att jag har inte tid så jag är lite tyst och låtsas att jag inte är hemma, och personen går iväg. När jag går ut ser jag att det står en soppåse utanför dörren! Crazy lady downstairs, a.k.a. soppolisen, är i farten! Jag smyger ner för trappan och skyndar mig förbi hennes dörr. Klarar det, andas ut. Går runt hörnet, och då hör jag hur hennes fönster öppnas : "Hallo! Hallo!" Nooooo! Vänder mig om och ler, "heeeej!" Och så börjar hon. Det är det vanliga, hon hittar en påse i hennes soptunna som inte är hennes (det finns ingen som har så bra koll på sina sopor som hon har), hon betalar 3000 om året för sin sopservice, och, ve och fasa, påsen är inte ihopknuten! Det verkar nästan vara det värsta. Och det är så många olika människor som springer här fram och tillbaka (fast vi har inte haft couchsurfare på typ en månad nu) och så hade hon tydligen sett mamma och pappa här för det var några som var för gamla för att vara utbytesstudenter (hon tror fortfarande att cpuchsurfing har något med studenter att göra) och undrade om Marius driver pensionat här uppe (ja, hon var seriös). Sen drog hon allt det här ett tiotal gånger om, och tillslut sa jag att nu måste jag gå till bussen, men jag ska snacka med Marius om detta, och så började jag backa därifrån, och hon hann dra det ungefär tre gånger till innan jag kom ur hennes klor. Har aldrig gått så snabbt till bussen, 15 min tog det in till stan.