Bu för vårdcentralen, som vanligt
Idag var jag hos farbror(tant) doktorn och var glad för att jag äntligen skulle få gjort något åt mina tråkiga tår. Det börjar bra, jag behöver inte vänta typ en havtimme för att få komma in som det brukar vara, utan får t.o.m. komma in tidigare. Sen kommer det in en jättetråkig tant och säger "så du tror att du har RLS. Varför tror du det?" Så jag börjar berätta om mina problem, hon sitter och stirrar på mig och typ "aaah. Mm." Sen frågar hon vad jag brukar göra åt det, så berättar jag det och säger även att jag haft problemen. Sen frågar hon mig inte så mycket mer, utan börjar prata om järnbrist, att det kan orsaka liknande problem. Jag är ingen läkare, men jag vågar nästan med all säkerhet säga att jag inte kan ha haft järnbrist sen jag var typ 5 år. Sen börjar hon prata om biverkningar från medicinen, så går hon och skriver ut massa papper om det som jag får. Sen säger hon att man ska trappa upp medicinen, och då tycker hon det känns dumt att börja med den när jag inte kommer vara i landet (damen lever nog kvar i det förflutna när man kommunicerade med brevduvor, och tänkte att det blir lite jobbigt för dem att flyga ändå till Australien). Så sa hon att vi ska ta några prover för att se kolla mina järnvärden, så jag får gå och ta dem, och sen fick jag gå hem och läsa om medicinen.
Så, vad fick jag ut av det här besöket? Inte så mycket. Jag vet ju att jag har RLS. När jag har läst om det så finns det 4 frågor, svarar man ja på minst 2 (jag svarar ja på 3), så har man RLS. Det finns även ett test för att mäta hur svår RLS man har. Sen står det om två olika RLS, varav en är ärftlig. Hon frågade inte mig om något av detta, om hur svåra problem jag har eller om någon släkting har det (pappa och farmor). Jag kände inte att hon hade någon lust att lägga ner någon tid på mig. Det känns nästan alltid så när man går till läkarn, jag har aldrig fått känslan av att de bryr sig, men det är ju deras jobb! Det var samma när jag tog prover för att se om jag var laktosintollerant, då ringde de inte ens tillbaka och sa att jag var det.
Jaja, jag får väl ringa dem på måndag om de inte hört av sig tills dess, och få bekräftat att jag inte har järnbrist, vilket jag är väldigt säker på att jag inte har, i alla fall har jag inte haft det hela livet.
Nu ska jag äta mat, sen åker vi till Nossebro. Tack till Hanna för kommentaren också, du får jättegärna ordna en liten välkomstcermoni av något slag, haha ^^Klem på dig! :P
Bye.
Kommentarer
Trackback
