Lugna gatan

Här sitter jag och gäspar, samtidigt som ögonen svider och rinner. Jag förstår inte varför jag är så trött jämt. Varje dag, hela dagen.

Har varit både i Nossebro, Trollhättan och Göteborg de senaste dagarna (tror jag, rör ihop allt så). Har varit med Jacob ungefär varje dag. Vi har bakat, promenerat, sett på Harry Potter, film nummer ett och två... Ja, sen vet jag inte vad vi har gjort mer riktigt. Har inte pluggat något alls tror jag, nästa helg ska min del i grupparbetet in. Det ska ändå inte vara så mycket, jag klarar det. Får väl panikskriva ihop allt sista kvällen.

I förrgår var jag och Jacob och lämnade blod. Sist gick det ju inte så bra, jag hade för lågt blodvärde och Jacob fick inte lämna för att han varit i USA. Denna gången var bättre, jag låg på 125, precis på gränsen. Fick nya järntabletter också, de andra får jag ont i magen av. De nya är gigantiska piller, men med något i matväg som hjälp så får jag ner det. Som present tog vi lotter båda två. Jacob vann 10 kr, jag vann inget. Däremot vann jag en cykelhjälm. Jag är inte i behov av någon, så Jacob fick den. Det är inte alltför ofta jag vinner något. När det väl händer blir det osthyvlar och annat tråkigt. Förutom på Liseberg. På Liseberg vinner jag choklad. Massa choklad.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer. Ska väl plugga lite, söka jobb, kanske ta en promenad och sen kanske det blir en tur till banken, ska fixa ett nytt kort så jag slipper låna pappas eller Jacobs varje gång jag ska betala något på nätet. Nästa gång jag ska betala något på nätet blir för övrigt på söndag, för då går auktionen på väskan ut. Som ni vet så ska den bli min. Ska även ta en liten tur till systemet, men det kanske får bli imorn.

Den närmaste tiden är för övrigt inte alltför hektisk. Madde, Martina, Becca och Steph kommer hit på lördag, det bli lite sleep over-party, Eurovision och tjöt. Mysigt! Sen är det som sagt väskköp på söndag. Nästa vecka bli det väl plugg varvat med jobbsök varenda dag om inget annat dyker upp. Jacob åker iväg imorn, först till Strömstad och sen Stockholm och han kommer inte hem förrän på torsdag. Jag förstår fortfarande inte hur jag klarade 3 månade utan honom, nu klarar jag knappt en vecka.

Nej, nu ska jag inte uppta er dyrbara tid längre, det är väl dags för lite träning, och sen rullar dagen igång. Om jag inte kapitulerar och somnar framför tv:n istället. Åh, det låter lockande...

Bye.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0