Inga fler sagor
Det är konstigt när någon som har funnits där hela ens liv bara försvinner, helt plötsligt utan förvarning.
Jag var hos Jacob igår när mamma ringde och hade tråkiga nyheter. Farmor hade fått en hjärnblödning och låg medvetslös på sjukhuset. Jag blev väldigt chockad, det är ju inget man är beredd på direkt. Resten av dagen låg vi i soffan och kollade på tv.
På eftermiddagen åkte vi till thn. Vi bestämde oss för att baka en chokladkaka och letade upp ett recept. Innan vi åkte och handlade ingredienser tog Jacob med mig upp på hans rum och berättade att nu hade farmor somnat in. Det hade jag varit lite mer beredd på eftersom läkarna sagt att det troligtvis skulle bli så, men det var ändå väldigt konstigt. Nu var det ju på riktigt, eller vad man säger.
Ja... Vad säger man? Jag trodde inte detta skulle hända än på flera år. Det är jobbigt att tänka tillbaka på allt, från när vi var små och var på Kållandsö. När vi var hemma och farmor kom och följde oss till skolan. Alla sagor. Alla gånger vi lekt skola. Alla gånger vi klätt ut oss i utklädningsgarderoben. Julafton. Alla promenader till Högaberget. Alla utflykter till det där andra stället som jag inte vet vart det är, där vi gick och sparkade i alla färgglada höstlöv. Utflykter till alla möjliga ställen.
Nu är sagan slut.
Jag var hos Jacob igår när mamma ringde och hade tråkiga nyheter. Farmor hade fått en hjärnblödning och låg medvetslös på sjukhuset. Jag blev väldigt chockad, det är ju inget man är beredd på direkt. Resten av dagen låg vi i soffan och kollade på tv.
På eftermiddagen åkte vi till thn. Vi bestämde oss för att baka en chokladkaka och letade upp ett recept. Innan vi åkte och handlade ingredienser tog Jacob med mig upp på hans rum och berättade att nu hade farmor somnat in. Det hade jag varit lite mer beredd på eftersom läkarna sagt att det troligtvis skulle bli så, men det var ändå väldigt konstigt. Nu var det ju på riktigt, eller vad man säger.
Ja... Vad säger man? Jag trodde inte detta skulle hända än på flera år. Det är jobbigt att tänka tillbaka på allt, från när vi var små och var på Kållandsö. När vi var hemma och farmor kom och följde oss till skolan. Alla sagor. Alla gånger vi lekt skola. Alla gånger vi klätt ut oss i utklädningsgarderoben. Julafton. Alla promenader till Högaberget. Alla utflykter till det där andra stället som jag inte vet vart det är, där vi gick och sparkade i alla färgglada höstlöv. Utflykter till alla möjliga ställen.
Nu är sagan slut.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Postat av: Karolina
Älin!Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, så tråkigt och hemskt! Hoppas du mår bra i alla fall och är det något så är det bara att ringa om du vill prata eller så!Finns här!<3
Postat av: Amanda
Nej, usch, det kan inte vara så... Inte sago-farmor. Det ska inte vara så. Hemska tanke! Hoppas att du mår bra som sagt och är det något så finns vi här. Allihopa!
Jag blir verkligen tårögd...
Postat av: Fanny
Det är känns ganska overkligt. Har inte riktigt kunna smälta det än. Det finns så många härliga minnen förknippade med Sago-farmor och alla de äventyr hon tog med oss på. Hoppas att allt är bra med dig, och hör av dig om det är något. Många kramar!
Trackback
