mitt liv som kurtfrid

Jag sitter och läser i boken "Environmental ethics - an introduction to environmental philosophy" av Joseph R. DesJardin och funderar över, som så många andra gånger, vilken otrolig makt vi människor har. Att vi kan förändra en hel planet. Det är sjukt stort, och jag tror inte att alla verkligen förstår det. Vi förändrar hela planeten och vi förändrar i atmosfären. Vi har fått, nej, tagit makten över det här. Tyvärr är vi inga bra ledare utan missbrukar makten totalt. Problemet är att vi alltför ofta tänker på vårat eget bästa. I boken står det t ex om skadedjursbekämpning, och det finns ju egentligen inget som heter skadedjur, det är bara något vi har hittat på. Har vi rätt att definiera dem som det, och har vi rätt att kämpa för att utrota dem? Vi tycker det är helt rätt att utrota andra arter för att vi själva ska klara oss och må bra. Men det skulle ju vara helt fel om någon annan kom och utrotade oss för samma sak, eller hur? Vissa uträkningar har visat på att det dör ut ungefär 100 olika arter varje dag! Förstår ni hur mycket det är? Det är såklart inte säkert att det enbart beror på oss människor, men jag tror att större delen gör det. Tyvärr. Är det kanske så att det faktiskt är vi som är de riktiga skadedjuren?

Det här med miljön och vårat förhållande till den borde vara något som alla skulle lära sig om. Det borde vara ett obligatoriskt ämne i skolan, det är minst lika viktigt som matte, engelska och svenska. Om inte mer. De där ämnena läser vi för att själva utvecklas och klara oss bra här i livet. Miljölära behöver vi läsa om för att vi och den här planeten ska överleva. Låter det inte lite viktigare?

Ja, förhoppngsvis väckte jag någon liten tanke därute i världen. Nu ska jag fortsätta läsa.

Hejdå.