mitt liv som kurtfrid

Ja man får ju försöka i alla fall. Har pratat lite med mamma om jobb och så. Bara att fortsätta. Man kan nästan säga att jag sökt ett nytt. I alla fall frågat om vilken person jag ska prata med om jobbansökning. Så jag går ju inte baklänges.

Jag börjar känna av träningsvärk i resten av kroppen också, i alla fall i armar och axlar. Tror att jag redan glömt bort dansen, de sista stegen i alla fall. Men det löser sig.

Varför är alla på tv så himla kära just nu? Pussar hit och kramar dit, bara massa kärleksfilmer. Jag har inget emot dem, problemet är att jag bli ännu mer pussochkramsjuk när jag ser det. Ibland kan det räcka att bara dagdrömma lite om pojken, men den lyckliga känslan försvinner ju när jag återvänder till verkligheten. Trots detta går ju faksitk tiden framåt. Hade varit lite konstigt annars. And hey, idag är det faktiskt bara 9 veckor och 6 dagar kvar! Det kanske inte är så mycket skillnad mot 10 veckor, men visst låter det massa mindre? När jag sa 10 veckor till Jennie igår sa hon "Det är ju ett helt sommarlov." Och då tänkte jag "Yes, sommarloven som känns så korta nuförtiden!" Just keep swimming, just keep swimming...

Nu ska jag leta reda på lite filmer som vi kanske kan kolla på lördag. Vi har väl lite olika smak allihopa, men nånting går allt att fixa!

Jag saknar Jacob.

Hejdå!