mitt liv som kurtfrid

Så var den första teorilektionen avklarad. Jag var typ bäst. Men det visste vi ju redan, right?

Jag har pratat lite mer Jaco-paco också, han var lika söt som vanligt och jag saknar honom. Igår när jag låg och inte kunde sova så räknade jag ut att om 3 veckor (en evighet alltså), den 17e feb, har han varit borta halva tiden. Då är det 6 veckor kvar! Här har jag gått och genomlidit 3 veckor som känts som flera år, och så ska jag vänta lika lång tid till på att halva tiden har gått, och sen är det lika mycket till! Jag avlider. Han berättade för övrigt att han hade drömt om mig inatt. Han skulle lägga armen om mig men då var jag inte där så han ramla nästan ur den smala soffan han sover i. Hur gölligt är inte det då?

Nu ska pappa få hjälpa mig med några övningar i körkortsboken som jag inte fattade riktigt... sen ska jag kanske lägga mig, jag ska upp halvitidigt imorn, bussen går halv 10 typ, och jag vill vara pigg på min första körlektion! 80 min i Vara, det kommer bli en lååång förmiddag. Hoppas inte axeln krånglar, sista kvarten på teorin idag hade jag så ont så jag trodde jag skulle börja gråta. Så ont av att sitta still och inte göra något! Det är inte roligt. Får ta med värktabletter ifall att, och hoppas att de hjälper, de vet jag inte om de gör.

Godnatt.