Vilken dag...
Jag säger bara herregud, vilken dag!
Klockan 7 ringde mobilen och det var gå-upp-dags. Vid 10 skulle vi nämligen vara i thn på kurs. Jag gick motvilligt upp, sängen var ju så varm och skön!
Kvart i 9 gick tåget och när de sedan ropade ut i högtalarna att vi snart var framme blev jag übernervös! Massa nya folk jag inte känner och säkert pinsamma presentationsövningar.
Trots min oro gick allt jättebra, lärde mig en del nya namn och i princip alla var snälla och trevliga. Kände igen mycket Jacob pratat om.
Efter det var det dags att åka tillbaka till gbg och fota. Vid 5 var vi framme vid skolan. Vad händer? Självklart funkar inte kort-nyckeln! Det finns inte en människa på skolan och vi kommer inte in! What to do? Ja, vi gick runt och tänkte ett tag, sen bestämde vi oss för att åka hem och leta reda på numret till någon som kunde hjälpa oss.
Väl hemma sökte vi efter Hans som är den vi haft kontakt med. Det fanns flera Hans i området men Jacob lyckades hitta rätt. Han visste inte alls vad som kunde gått fel. Ja, sen vet jag inte vad som bestämdes riktigt, men vi lånade Jennies kort-nyckel och åkte tillbaka till skolan. Funkade den? Nej, såklart den inte gjorde. Jag började känna att det blev lite jobbigt. Vi ringde Hans igen, han kunde tyvärr inte komma och låsa upp åt oss (det var lördagskväll, ni får gissa själva varför). Han pratade även med en annan lärare som hade nåt att göra med korten men han bor inte i stan så det gick inte heller.
Nu när jag skrivit ner detta låter det kanske inte så jobbigt men det var ett jädrans krångel. Allt kändes skit och vi gick till coop för att köpa lite tröstätarglass. Då ringer Hans och säger att han kan komma till studion imorn vid halv 10 och låsa upp åt oss. Tack Hans!
Nu kändes det ju ändå dumt att berätta för henne jag fotade för att det inte blev något idag, även fast det inte spelar någon roll för henne sålänge hon får sina bilder. Jag smsa ändå och frågade om hon kunde hämta möbeln efter 5 imorn för jag behöver komplettera några bilder. Som tur är gick det bra och nu känns allt äntligen bra igen.
Jag måste ändå säga att GOSH vilken tur att jag gick den där kursen idag! Visst kunde jag inte omvända det till en helpositiv upplevelse, "åh vad kul att vi inte kommer in, nu får vi ett problem att lösa på ett kreativt sätt!" men jag klarade det ändå mycket bättre än vad jag hade gjort för bara en dag sen. Då hade jag lagt mig ner på marken och skrikit som en annan två-åring. Nu kunde jag hålla mig lugn och tänka någorlunda klart, och problemet löste sig ju faktiskt tillslut!
Slutet gott, allting gott. Men jag ska ändå inte säga för mycket, bilderna är inte tagna än, fortfarande kan mycket gå fel eftersom det verkar vila någon slags förbannelse över detta fotojobbet som gör allt för att hindra mig att genomföra det.
Nu ska jag och Jacob mysa framför en film och äta välförtjänt glass,choklad och maräng!
Godkväll!
Klockan 7 ringde mobilen och det var gå-upp-dags. Vid 10 skulle vi nämligen vara i thn på kurs. Jag gick motvilligt upp, sängen var ju så varm och skön!
Kvart i 9 gick tåget och när de sedan ropade ut i högtalarna att vi snart var framme blev jag übernervös! Massa nya folk jag inte känner och säkert pinsamma presentationsövningar.
Trots min oro gick allt jättebra, lärde mig en del nya namn och i princip alla var snälla och trevliga. Kände igen mycket Jacob pratat om.
Efter det var det dags att åka tillbaka till gbg och fota. Vid 5 var vi framme vid skolan. Vad händer? Självklart funkar inte kort-nyckeln! Det finns inte en människa på skolan och vi kommer inte in! What to do? Ja, vi gick runt och tänkte ett tag, sen bestämde vi oss för att åka hem och leta reda på numret till någon som kunde hjälpa oss.
Väl hemma sökte vi efter Hans som är den vi haft kontakt med. Det fanns flera Hans i området men Jacob lyckades hitta rätt. Han visste inte alls vad som kunde gått fel. Ja, sen vet jag inte vad som bestämdes riktigt, men vi lånade Jennies kort-nyckel och åkte tillbaka till skolan. Funkade den? Nej, såklart den inte gjorde. Jag började känna att det blev lite jobbigt. Vi ringde Hans igen, han kunde tyvärr inte komma och låsa upp åt oss (det var lördagskväll, ni får gissa själva varför). Han pratade även med en annan lärare som hade nåt att göra med korten men han bor inte i stan så det gick inte heller.
Nu när jag skrivit ner detta låter det kanske inte så jobbigt men det var ett jädrans krångel. Allt kändes skit och vi gick till coop för att köpa lite tröstätarglass. Då ringer Hans och säger att han kan komma till studion imorn vid halv 10 och låsa upp åt oss. Tack Hans!
Nu kändes det ju ändå dumt att berätta för henne jag fotade för att det inte blev något idag, även fast det inte spelar någon roll för henne sålänge hon får sina bilder. Jag smsa ändå och frågade om hon kunde hämta möbeln efter 5 imorn för jag behöver komplettera några bilder. Som tur är gick det bra och nu känns allt äntligen bra igen.
Jag måste ändå säga att GOSH vilken tur att jag gick den där kursen idag! Visst kunde jag inte omvända det till en helpositiv upplevelse, "åh vad kul att vi inte kommer in, nu får vi ett problem att lösa på ett kreativt sätt!" men jag klarade det ändå mycket bättre än vad jag hade gjort för bara en dag sen. Då hade jag lagt mig ner på marken och skrikit som en annan två-åring. Nu kunde jag hålla mig lugn och tänka någorlunda klart, och problemet löste sig ju faktiskt tillslut!
Slutet gott, allting gott. Men jag ska ändå inte säga för mycket, bilderna är inte tagna än, fortfarande kan mycket gå fel eftersom det verkar vila någon slags förbannelse över detta fotojobbet som gör allt för att hindra mig att genomföra det.
Nu ska jag och Jacob mysa framför en film och äta välförtjänt glass,choklad och maräng!
Godkväll!
Kommentarer
Trackback
