Good morning little lady, ah ah ah
Hehe, ja du Hanna, vi var kreativa när vi var små ^^ skrev sånger, spelade in filmer, gjorde radio, spelade teater... those were the days.
Jaa, vaknade klockan 6 imorse. La mig tidigt igår. Förkylningen sitter i och mamma åkte till apoteket och köpte hostmedicin och nässpray till mig. Tyvärr tålde jag inte hostmedicinen så bra, fick svinont i magen och bröstet, jag trodde jag skulle dö! Så därför la jag mig vid nio... Så jag får stå ut med mitt hostande ett tag till.
Är hemma i lilla Nossebro. Det är väldigt lugnt och skönt här och alldeles grönt! Om två timmar ska jag iväg igen, Grästorp- Trollhättan - Göteborg. På nåt jäkla vänster är typ alla mina kompisar upptagna eller har förhinder på annat sätt idag, så stackars Jacob får följa med på ännu en shoppingrunda. Jag förstår att han tycker det är tråkigt, så jag ska verkligen försöka hitta något idag så han slipper följa med igen. Martina sa annars att hon kan komma ner någon dag i veckan och hjälpa mig att leta. Hittar jag inget denna veckan så köper jag den där klänningen på Minzo (minzu?).
Ja, när jag ändå sitter här och skriver så kan jag ju beräta om när jag kom bort mig i Frölunda ^^ Haha. Eller ja, kom bort mig... Jag var lite ensam och bortkommen kan man väl säga.
Jag och Madde hade varit och fått lite mer fuskbränna och efter det skulle jag åka till Lindholmen och Jacobs skola. Från musikvägen åkte jag till Frölunda torg för Jacob hade sagt att det går bussar därifrån till Lindholmen, dock visste han inte vilken. Jag kom dit, lätt som en häst. Väl där ringde jag upp Jacob för att få lite hjälp att komma rätt. De första två gångerna tutade det "upptaget" så jag väntade snällt. Tredje gången jag ringde kopplade det ner med en gång. Jag ringde några gånger till innan jag upptäckte att det stod "nätverksfel" på mobilen. Där stod jag, en liten nossebrotös, ensam och övergiven på Frölunda torg och kunde inte få tag i någon! Min första tanke var "jag ringer till pappa, han kan fixa allt". Vad min hjärna inte kopplade var att jag inte kunde ringa honom heller. Jag kunde ju varken ringa eller smsa någon! Först fick jag panik. Efter en kvart eller så frågade jag en tant om hon visste vilken buss som gick till Lindholmen. Det gjorde hon såklart inte. Står det tur i pannan på mig eller? Jag gick runt och var vilsen ett tag till, sedan hittade jag en busschaufför som sa att jag skulle ta buss 99. Eller 90, jag kommer inte ihåg. I alla fall, jag hittade där den skulle gå ifrån och ställde mig och väntade. En kvart försenad kom bussen och jag hoppade på. Nu kom nästa problem - vilken hållplats skulle jag av på? Ingen aning! Jag fortsatte att försöka nå fram till Jacob, men icke. Gud och jag har lite otalt med varandra så han gör allt för att göra mitt liv surt. Jag satt där och var otroligt nervös. Jacob och jag hade tagit bussen från Lindholmen en gång så jag satt och försökte hitta en hållplats jag kände igen. Mitt minne är som de flesta vet inte det bästa, så jag kände såklart inte igen något. Vi kom till en hållplats som hette Lindholmen och för några sekunder tänkte jag att här måste det ju vara... Men jag kände mig osäker så jag satt kvar. När vi kom till nästa hållplats tänkte jag att nu är det nog läge att gå av innan jag kommer alldeles för långt bort. Jag och en gubbe gick av och jag frgade om han visste var fotoskolan låg, men tyvärr var han lika vilse som jag. Som tur var så var det en snäll gubbe så jag fick låna hans mobil, efter att jag lovat att inte springa iväg med den. Jag ringde upp Jacob, förklarade vart jag var och han sa att jag skulle komma och möta honom vid Lindholmen-hållplatsen. Jag halvsprang dit och gissa om jag blev glad när jag såg min brunhåriga lilla ängel komma runt hörnet på pressbyrån! Jag hade varit så nervös och allt var så knäppt så det kom nån sorts blandning mellan asgarv och storlipande. Jag kramade om honom och jag ville aldrig släppa taget! När jag lugnat mig lite gick vi in på pressbyrån och köpte choklad och coca-cola. Snuskigt dyrt, men oh så gott! Ja, det var en av de värsta upplevelserna i mitt liv, jag är glad att det löste sig så bra.
Nu tror jag att jag ska gå och äta lite jordgubbar och glass. Ha det folks, och Hanna - Lycka till på dansen, jag hoppas verkligen att du kommer in. Kick some ass today!
Jaa, vaknade klockan 6 imorse. La mig tidigt igår. Förkylningen sitter i och mamma åkte till apoteket och köpte hostmedicin och nässpray till mig. Tyvärr tålde jag inte hostmedicinen så bra, fick svinont i magen och bröstet, jag trodde jag skulle dö! Så därför la jag mig vid nio... Så jag får stå ut med mitt hostande ett tag till.
Är hemma i lilla Nossebro. Det är väldigt lugnt och skönt här och alldeles grönt! Om två timmar ska jag iväg igen, Grästorp- Trollhättan - Göteborg. På nåt jäkla vänster är typ alla mina kompisar upptagna eller har förhinder på annat sätt idag, så stackars Jacob får följa med på ännu en shoppingrunda. Jag förstår att han tycker det är tråkigt, så jag ska verkligen försöka hitta något idag så han slipper följa med igen. Martina sa annars att hon kan komma ner någon dag i veckan och hjälpa mig att leta. Hittar jag inget denna veckan så köper jag den där klänningen på Minzo (minzu?).
Ja, när jag ändå sitter här och skriver så kan jag ju beräta om när jag kom bort mig i Frölunda ^^ Haha. Eller ja, kom bort mig... Jag var lite ensam och bortkommen kan man väl säga.
Jag och Madde hade varit och fått lite mer fuskbränna och efter det skulle jag åka till Lindholmen och Jacobs skola. Från musikvägen åkte jag till Frölunda torg för Jacob hade sagt att det går bussar därifrån till Lindholmen, dock visste han inte vilken. Jag kom dit, lätt som en häst. Väl där ringde jag upp Jacob för att få lite hjälp att komma rätt. De första två gångerna tutade det "upptaget" så jag väntade snällt. Tredje gången jag ringde kopplade det ner med en gång. Jag ringde några gånger till innan jag upptäckte att det stod "nätverksfel" på mobilen. Där stod jag, en liten nossebrotös, ensam och övergiven på Frölunda torg och kunde inte få tag i någon! Min första tanke var "jag ringer till pappa, han kan fixa allt". Vad min hjärna inte kopplade var att jag inte kunde ringa honom heller. Jag kunde ju varken ringa eller smsa någon! Först fick jag panik. Efter en kvart eller så frågade jag en tant om hon visste vilken buss som gick till Lindholmen. Det gjorde hon såklart inte. Står det tur i pannan på mig eller? Jag gick runt och var vilsen ett tag till, sedan hittade jag en busschaufför som sa att jag skulle ta buss 99. Eller 90, jag kommer inte ihåg. I alla fall, jag hittade där den skulle gå ifrån och ställde mig och väntade. En kvart försenad kom bussen och jag hoppade på. Nu kom nästa problem - vilken hållplats skulle jag av på? Ingen aning! Jag fortsatte att försöka nå fram till Jacob, men icke. Gud och jag har lite otalt med varandra så han gör allt för att göra mitt liv surt. Jag satt där och var otroligt nervös. Jacob och jag hade tagit bussen från Lindholmen en gång så jag satt och försökte hitta en hållplats jag kände igen. Mitt minne är som de flesta vet inte det bästa, så jag kände såklart inte igen något. Vi kom till en hållplats som hette Lindholmen och för några sekunder tänkte jag att här måste det ju vara... Men jag kände mig osäker så jag satt kvar. När vi kom till nästa hållplats tänkte jag att nu är det nog läge att gå av innan jag kommer alldeles för långt bort. Jag och en gubbe gick av och jag frgade om han visste var fotoskolan låg, men tyvärr var han lika vilse som jag. Som tur var så var det en snäll gubbe så jag fick låna hans mobil, efter att jag lovat att inte springa iväg med den. Jag ringde upp Jacob, förklarade vart jag var och han sa att jag skulle komma och möta honom vid Lindholmen-hållplatsen. Jag halvsprang dit och gissa om jag blev glad när jag såg min brunhåriga lilla ängel komma runt hörnet på pressbyrån! Jag hade varit så nervös och allt var så knäppt så det kom nån sorts blandning mellan asgarv och storlipande. Jag kramade om honom och jag ville aldrig släppa taget! När jag lugnat mig lite gick vi in på pressbyrån och köpte choklad och coca-cola. Snuskigt dyrt, men oh så gott! Ja, det var en av de värsta upplevelserna i mitt liv, jag är glad att det löste sig så bra.
Nu tror jag att jag ska gå och äta lite jordgubbar och glass. Ha det folks, och Hanna - Lycka till på dansen, jag hoppas verkligen att du kommer in. Kick some ass today!
Kommentarer
Trackback
