mitt liv som kurtfrid

Alla pratar om att nu ska vi snart ta studenten, vissa är positiva, andra negativa, och alla undrar samma sak: Vad tusan ska man göra efteråt? Jag har också tänkt på det och pratat om det, men då har studenten varit ett vanligt ord för mig utan någon egentlig betydelse, jag har inte tänkt på ordets innebörd. Så idag när jag satt på bussen tänkte jag för migsjälv : Herregud Elin, du ska ta studenten! Och det var precis i den stunden som det ordet verkligen blev klart för mig. Jag började fundera över vad som faktiskt ska hända efteråt, hur allt ska bli. Det är ju inte långt kvar nu, snart ska vi ut på praktik och när vi är tillbaka är det bara två veckor kvar.
   Jag vet inte om jag tycker det känns bra eller inte. Nånting som jag känner nu är att jag kommer sakna det så fruktansvärt mycket! Fråga mig inte varför, det är få dagar jag studsar upp ur sängen på morgonen och ser fram emot skoldagen. Men jag kommer ändå sakna det. Att nästan hela dagen få vara med mina kompisar, att ha allt serverat framför sig! Gör si och gör så. Okej, det är inte alltid man vill göra si och så, men det är ju så satans bekvämt! Och visst har vi väl ändå fruktansvärt roligt, även på vissa lektioner? Mer eller mindre genomtänkta kommentarer som kan förgylla hela dagen. Hittils har skolan väglett oss genom livet och nu ska vi plötsligt klara oss alldeles själva. Hur ska det gå?

Nu är det sent och jag ska nog sluta med mina funderingar. En sista fråga: Är inte påsken otroligt grym? Vi piper förstjust över ulliga gulliga små fjunbollar(a.k.a. kycklingar) och i nästa veva sitter vi vid ett uppdukat påskbord och proppar i oss ägg.

Godnatt.