mitt liv som kurtfrid

Jaa, nu har även jag trillat hit. Men att oja sig över att man börjat blogga är väl något som alla gör i sitt första inlägg, så det har ni väl tröttnat på nu.

Idag skulle jag börja att skriva om mediekunskapen, men jag fick lite bråttom iväg till bussen så jag glömde såklart artiklarna jag behöver i skåpet. Så det blev en läxfri kväll, vilket gör mig ännu mer stressad än vad jag redan var. Stressmoment nummer två är min studiotid imorgon, som jag inte har en aning om hur jag ska utnyttja. Förhoppningsvis finns det vax och annat snusk kvar i sminkrummet, så ska rektorn fixa blodiga händer åt mig som jag ska fota. Går inte det så tänkte jag gnugga en ballong på Maddes huvud. Same shit, different name.
Det finns ett till stressmoment med namnet r-e-p-o-r-t-a-g-e. Utan streck. Varför man skriver med streck för att tydliggöra har jag ingen aning om. Det blir ju knappast mer lättläst. Turtlestermos är för övrigt ett knasigt ord att läsa. Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Reportage. Intervjun ska göras senast på måndag. Tror jag. Hjelp me.

Ännu en idag-ska-jag-vara-nyttig-dag (bindestreck är dagens tecken?) som gick i tusen bitar. Som ett hjärta. Som tur höll mitt, det var bara löftet som sprack. Men haaar mamma bakat måste man ju smaka. Och fiiinns det glass måste man passa på. I alla fall hos The Nielsens. Gottegrisar är vi allihopa, allihopa, allihopa!