Nervvrak
Åhååå, jag är nervös! Förut när jag gick in och kollade min mail hoppades en liten del av mig innerligt att konsert-snubben hade skrivit och sagt att han gett jobbet till någon annan. Det hade han inte. Det är inte så att jag inte vill ha jobbet, jag vill bara inte ringa. Jag hatar det verkligen. Enda sättet att komma över det är ju förstås att göra det så jag nångång, förhoppningsvis, inser att det inte är så farligt. Men vägen dit är ju så lång och jobbig. Det allra enklaste, och som är mer likt mig, är att undvika det så ofta som möjligt. Men det håller ju inte, eller hur? Jag måste. När jag väl har gjort det kommer allt kännas jättebra, då känner jag mig duktig, och samtalet tar ju bara några minuter. Det värsta är egentligen inte själva samtalet, utan precis innan, att slå numret, att vänta på att den andre ska svara. Och de första sekunderna. Sen är det ju inte så farligt längre, egentligen. Jag tänkte ringa vid 12... Vilket är om en halvtimma. Åhååå!
Kommentarer
Trackback
