Gitarrguden!
Så sitter jag här med en såndär jävla gitarrjävel i knät. Som så många gånger förr. Varje gång tänker jag att NU Elin, NU, den här gången, det är då det ska hända. I can feel it! Så plonkar jag lite i några minuter innan jag blir arg och ger upp. För att upprepa samma procedur några år senare.
Den här gången tänkte jag lite på samma sätt som när jag köpt min första epilator. Ja, det kommer bli en jobbig och smärtsam resa, men nu har du ju faktiskt köpt en så nu får du se till att använda den också. Så när min andra hälft Tina drog från Bergen övertog jag hennes gitarr. Jag har haft den i nästan exakt en vecka utan att röra den. Jag hade faktiskt tänkt börja igår... Men jag blev arg när jag inte hittade en bra youtube-lektion (gav upp på den första) så jag la ifrån mig gitarren och tog fram en bok istället. "En man som heter Ove". Bra bok.
Anywho, IDAAAG tänkte jag, idaaag är en perfekt dag att spela gitarr! Min chef har varit sjukskriven sen förra måndagen så jag har jobbat tidigt varje dag sen dess, och varit väldigt trött och sliten. Imorn ska jag äntligen få lite sovmorgon, så jag kände att det här var en bra kväll att passa på. För att komma i rätt stämning köpte jag hem en flaska rödvin. Man måste ju leva sig in i rollen liksom. Den typiske gitarristen sitter på en balkong i italien och röker och dricker rödvin, känner jag. Okej, det blir varken balkong, Italien eller cigg för mig, men rödvin kommer man långt med det också! Det är ändå det viktigaste tycker jag. Om jag skulle sitta och röka skulle jag ju ändå bara få cancer och dö. Så då skulle jag ju aldrig lära mig. Rödvin ska ju vara bra för hjärtat. Det är ekologiskt också så inga skumma kemikalier här inte. Jag skulle kunna klättra ut och sätta mig på brandstegen här utanför fönstret. Men jag tror jag ska bespara grannarna det lidandet, tills jag lärt mig i alla fall två låtar.
Jag hatar att lära mig saker. Alltså, inte att jag inte vill kunna något. Det vill jag absolut. Men jag vill inte lära mig det. Jag vill kunna med en gång. Jag tror att min otålmodighet kommer från mamma (jaa mamma, jag minns allt när du skulle lära dig måla akvarell, slog upp sista sidan i boken, blev sur när det inte blev bra och slutade med det projektet). Det ligger i generna alltså. Att spela gitarr är dock skitcoolt, och eftersom jag är skitcool känner jag att det passar min image, så jag får väl bara bita i det sura äpplet och genomlida den här lärandeperioden. För att lära mig behöver jag ett strukturerat upplägg. Jag kan inte bara sitta och lära mig ett och annat ackord och nån trevlig liten sång sådär huller om buller. Jag behöver någon som säger här, lär dig det här, i den här ordningen, steg för steg. Jag letade därför upp en sida med lite nybörjarlektioner. Jag har hittills fyra ackord som jag tränar på. Det är jättejobbigt. Mina fingrar räcker ju inte till! Jag når inte. Jag måste liksom välja om jag ska hålla avslappnat eller på rätt strängar. Det går inte kombinera. Okeeej, jag vet att det kommer om ett tag när jag tränat. Men just nu är det sjukt frustrerande! Kan jag inte bara vara en naturlig gitarrgud? Beoweoweeeeooow liksom!
Nä. Jag blir inte bättre av att sitta här och slösa tid. Jag ska träna varenda jävla dag tills jag kan det här. Nu när jag har sagt det ut i offentligheten såhär så har jag ju inget val heller. Komsikom gitarren, nu ska vi bli bästa vänner du och jag!
Den här gången tänkte jag lite på samma sätt som när jag köpt min första epilator. Ja, det kommer bli en jobbig och smärtsam resa, men nu har du ju faktiskt köpt en så nu får du se till att använda den också. Så när min andra hälft Tina drog från Bergen övertog jag hennes gitarr. Jag har haft den i nästan exakt en vecka utan att röra den. Jag hade faktiskt tänkt börja igår... Men jag blev arg när jag inte hittade en bra youtube-lektion (gav upp på den första) så jag la ifrån mig gitarren och tog fram en bok istället. "En man som heter Ove". Bra bok.
Anywho, IDAAAG tänkte jag, idaaag är en perfekt dag att spela gitarr! Min chef har varit sjukskriven sen förra måndagen så jag har jobbat tidigt varje dag sen dess, och varit väldigt trött och sliten. Imorn ska jag äntligen få lite sovmorgon, så jag kände att det här var en bra kväll att passa på. För att komma i rätt stämning köpte jag hem en flaska rödvin. Man måste ju leva sig in i rollen liksom. Den typiske gitarristen sitter på en balkong i italien och röker och dricker rödvin, känner jag. Okej, det blir varken balkong, Italien eller cigg för mig, men rödvin kommer man långt med det också! Det är ändå det viktigaste tycker jag. Om jag skulle sitta och röka skulle jag ju ändå bara få cancer och dö. Så då skulle jag ju aldrig lära mig. Rödvin ska ju vara bra för hjärtat. Det är ekologiskt också så inga skumma kemikalier här inte. Jag skulle kunna klättra ut och sätta mig på brandstegen här utanför fönstret. Men jag tror jag ska bespara grannarna det lidandet, tills jag lärt mig i alla fall två låtar.
Jag hatar att lära mig saker. Alltså, inte att jag inte vill kunna något. Det vill jag absolut. Men jag vill inte lära mig det. Jag vill kunna med en gång. Jag tror att min otålmodighet kommer från mamma (jaa mamma, jag minns allt när du skulle lära dig måla akvarell, slog upp sista sidan i boken, blev sur när det inte blev bra och slutade med det projektet). Det ligger i generna alltså. Att spela gitarr är dock skitcoolt, och eftersom jag är skitcool känner jag att det passar min image, så jag får väl bara bita i det sura äpplet och genomlida den här lärandeperioden. För att lära mig behöver jag ett strukturerat upplägg. Jag kan inte bara sitta och lära mig ett och annat ackord och nån trevlig liten sång sådär huller om buller. Jag behöver någon som säger här, lär dig det här, i den här ordningen, steg för steg. Jag letade därför upp en sida med lite nybörjarlektioner. Jag har hittills fyra ackord som jag tränar på. Det är jättejobbigt. Mina fingrar räcker ju inte till! Jag når inte. Jag måste liksom välja om jag ska hålla avslappnat eller på rätt strängar. Det går inte kombinera. Okeeej, jag vet att det kommer om ett tag när jag tränat. Men just nu är det sjukt frustrerande! Kan jag inte bara vara en naturlig gitarrgud? Beoweoweeeeooow liksom!
Nä. Jag blir inte bättre av att sitta här och slösa tid. Jag ska träna varenda jävla dag tills jag kan det här. Nu när jag har sagt det ut i offentligheten såhär så har jag ju inget val heller. Komsikom gitarren, nu ska vi bli bästa vänner du och jag!
