mitt liv som kurtfrid

När man är här. Och trivs ganska bra här, här och nu. Men ändå vill vara där. Minns där och då, vill vara där och nu. Och så går det inte. Fast egentligen går det. Du är här. Med dem. Men vill vara där, med den. Och så blir det kväll, och du känner att du är här, själv. Och helt plötsligt är du själv och ensam i hela världen. Fast alla andra också är här. Eller där. Och det finns jättemånga människor här, och när du är med dem känner du att här är rätt. Sen är du själv och då är plötsligt här fel. Du vill ha ett annat här. Där.