Stenkaka
Alltså, jag har upptäckt en grej, ett för mig helt nytt fenomen. Det började en dag när jag var hemma i Nossebro och ville ha bulle. Tog upp en bulle ur frysen och satte in den i micron för att tina. När den var klar och jag skulle äta den så var den stenhård. Som knäckebröd, fast en miljon gånger hårdare. Skorpa, fast hårdare. Mamma och jag diskuterade det lite och hon sa att det var nog för mycket mjöl i bullarna.
Sen har det bara fortsatt. Varje gång jag värmer fryst bröd i micron, så blir det en stenhård "fläck", som bara blir större och större ju mer brödet svalnar. Det är så hårt så det är helt omöjligt att tugga. Det blir så när jag har värmt brödet så det blivit väldigt väldigt varmt. Det jobbiga med micro är att det blir ju aldrig varmt överallt, så när ena delen av brödet är svinvarmt är resten fortfarande fruset, fastän jag kör på låg effekt och längre tid. Så för att inte hela brödet ska bli stenhårt måste jag äta jättefort, och då får jag ont i magen. Jag kan inte njuta av mackan, det blir mer som en tävling mot det där fenomenet, jag ska äta fortare än det sprider sig.
Jag kan inte förstå att det aldrig hänt mig förut. Har jag aldrig tinat bröd förr eller vad? Vi hade fryst bröd i Australien och där blev det aldrig så. Ååh, det är frustrerande!
Nu är det läggdags, kanske kommer jag på en lösning på problemet när jag sover. Förresten önskar jag att Jacob var hemma nu, för jag blev mörkrädd förut. Tusan. Det är nu man ska ha katt.
Kommentarer
Trackback
